Om att var snäll mot sig själv

En vecka av skrivande går mot sitt slut, jag tror faktiskt att jag kommer sakna det lite! Det är något befriande i att sätta ord på sina tankar & känslor och dessutom dela dem vidare.

Söndagar brukar för mig innebära långpass och på agendan för dagen stod det 28 km löpning. Emellertid har jag de senaste dagarna brottas med smärta i rygg/höft. Tidigare i livet har jag haft jag en rätt svart-vit inställning vilket hade resulterat i:

x Alternativ A. Skitsamma om jag har ont, har jag sagt att jag ska genomföra det så kör jag ändå! Resultatet hade förmodligen blivit att jag hade fått dragits en längre tid med smärtorna.

x Alternativ B. Kan jag inte springa 28 km så finns det ingen vits i att gör någonting. Resultatet hade blivit att jag kommit ut ur min träningsrutin och eventuellt fått dåligt samvete (ja även jag kan drabbas av sådant).

Idag försöker jag istället hitta ett alternativ till att pusha mig för hårt eller ge upp totalt. Medelvägen idag blev då alternativ C. Jag sprang 5 km i riktigt lugnt tempo och stretchade extra länge. Det gav mig lite positiv energi i form av frisk luft och rörelse, dessutom tror jag att musklerna och lederna mår bra av lite töjning. Genom ett medvetet val är både jag och kroppen förhoppningsvis bättre rustade för nästa träningsvecka, och veckan efter det.

Kanske passar just analogin löpning dig dåligt, men just detta är applicerbart på stora delar av livet. Ibland vill vi så mycket, ibland orkar vi ingenting men oftast klara vi i alla fall något. Jag tror att de små sakerna vi gör, varje dag, vecka efter vecka, månad efter månad på sikt gör en extremt stor skillnad. Om jag bara fick säga en sak som kan vända en dålig dag till en lite bättre hade det för mig varit: Ta en dusch.

Tack för att ni har delat denna veckan med mig <3

Förhoppningsvis ses vi i framtiden!

Vill ni fortsätta att följa min resa återfinns jag lättast här: