“I mitt huvud fanns inget utrymme för misslyckanden.”

Mia är 20 år gammal och har tidigare kämpat med anorexi och ortorexi

Under stora delar av grundskolan var jag längst och störst.
Det var tufft och redan i tidig ålder började jag skämmas över min egen kropp. I skolan, hemma och inom idrotten ville jag alltid prestera till max. I mitt huvud fanns inget utrymme för misslyckanden. 

“Snabbt fick jag komplimanger kopplat till vikt, utseende och disciplin.”

Att gå från mellanstadiet till högstadiet gjorde att jag tappade bort delar av min identitet. Jag tänkte inte låta någon kritisera något jag gjorde och därför blev min kropp en svag punkt som behövde ändras. Snabbt fick jag komplimanger kopplat till vikt, utseende och disciplin. Detta gjorde att jag fortsatte och fortsatte. Livet tappade allt mer form, färg och gemenskap. 

“Det finns så mycket bakom ätstörningen, känslor, tankar, handlingar och skam.”

Dagen jag fick veta att jag var sjuk hände något i mig.
Jag blev rädd och jag visste att jag inte kunde fortsätta som jag gjorde. Men att bestämma sig för att bli frisk är inte en dans på rosor. Det finns så mycket bakom ätstörningen, känslor, tankar, handlingar och skam. Det satt så djupt och för mig kändes det omöjligt att kunna prata om vad jag kände, det visste jag inte ens själv. Därför var jag för det mesta tyst och fortsatt avstängd.

“Under gymnasietiden utvecklade jag ortorexi, vilket innebar överdriven kontroll på kosten och massvis med träning.”

Utvecklade ortorexi
Vid kontakten med BUP infördes restriktioner, men jag kunde tack och lov fortsätta med skolan. Jag grät ibland, ljög och straffade mig själv även om jag någonstans visste att det var fel. Under gymnasietiden utvecklade jag ortorexi, vilket innebar överdriven kontroll på kosten och massvis med träning. Detta ledde så småningom till överträning, vitaminbrist och ryggproblem.

“…jag minns att jag var extremt kall oavsett årstid. Mina händer, fötter och ben var konstant blåa och jag blev expert på att dölja detta.”

Litade inte på kroppens signaler
När jag ser tillbaka på min sjukdomsperiod känns det som att jag inte minns speciellt mycket. Jag var väldigt frånvarande och lät mig inte för en sekund lita på min kropps signaler. Men jag minns att jag var extremt kall oavsett årstid. Mina händer, fötter och ben var konstant blåa och jag blev expert på att dölja detta. Jag minns också att det gjorde ont att sitta på stolar i skolan och att jag kunde få domningar i vissa kroppsdelar vid för hög ansträngning eller om jag var nedkyld.

Jag erkände aldrig för mig själv att jag var trött, inte ens när jag var nära på att svimma kunde jag koppla samman att jag behövde vila. Min hjärna hade blivit helt omprogrammerad. 

“Om jag börjat prata om hur jag verkligen mådde tidigare, hade jag kunnat få större förståelse för mig själv.”

Insåg att kroppen jobbar för mig, inte emot mig.
Jag jobbade mycket med mitt tillfrisknande på egen hand, jag kan idag tycka att det är starkt, men också sorgligt. Om jag börjat prata om hur jag verkligen mådde tidigare, hade jag kunnat få större förståelse för mig själv. Jag ville tro på min egen framtid, jag ville kunna ha möjligheter som andra, kunna delta utan ångest och leva livet.

Jag blev också mer och mer insatt i hur kroppen fungerar och insåg att den faktiskt jobbar för mig, inte emot mig. Jag minns att jag tänkte “Du har bara en kropp, det är på tiden att ta hand om den”. Förändrat tankesätt, mindfulness och en djupare förståelse för mina känslor gjorde och har än idag haft stor inverkan på mitt liv i en positiv riktning.

“Nu kan jag se fler möjligheter, lärdomar och ljus i min vardag. Livet är ju trots allt en gåva.”

Idag är jag frisk och lever mer som den jag vill vara.
Det har varit viktigt för mig att reflektera över vem jag är bortom all kontroll och prestation. Vem jag vill bli och vad jag kan bidra med. Ätstörningen kommer alltid vara en del av mig, men jag tror att allt handlar om att lära sig leva med det och att påminna sig själv om varför man valde att bli frisk.

Jag kan se tillbaka på min sjukdomstid och se det som en del av den jag är idag. En erfarenhet som påverkat mig, men också en erfarenhet som gjort att jag stegvis kommit närmare mig själv. Nu kan jag se fler möjligheter, lärdomar och ljus i min vardag. Livet är ju trots allt en gåva.

“Jag går ibland tillbaka och föreställer mig att jag står tillsammans med den insjuknade Mia, jag berättar från mitt 20-åriga perspektiv att allt kommer bli bra till slut.”

Att stanna upp och känna efter
När jobbiga situationer uppstår försöker jag påminna mig om varför jag valde att bli frisk. Att stanna upp och känna efter när det blir överväldigande med alla tankar, reflektera över vad kroppen egentligen vill säga mig.

Jag går ibland tillbaka och föreställer mig att jag står tillsammans med den insjuknade Mia, jag berättar från mitt 20-åriga perspektiv att allt kommer bli bra till slut. Att vara snäll mot mig själv och inte linda in sig i destruktiva tankar har hjälp mig mycket. Jag vill leva ett långt, friskt och kärleksfullt liv, det är viktigt att påminna sig om det ibland. 

“Det var en otrolig lättnad för mig första gången jag vågade berätta om allt jag gått och burit på själv.”

Det finaste vi kan göra för varandra är att lyssna
Att lyssna och prata med varandra är verkligen en del i att gå mot en ljusare tillvaro. Jag hade ingen aning om att det kunde få stor effekt att prata om det som sker på insidan. Om det känns för jobbigt att prata just nu, kan du alltid börja med att skriva ner dina känslor i skrift eller måla. Efter ett tag kanske du vågar uttrycka dina texter högt och tillslut även berätta för någon som lyssnar.

Det var en otrolig lättnad för mig första gången jag vågade berätta om allt jag gått och burit på själv. Det finaste vi kan göra för varandra är att lyssna, den finns en otrolig kraft i det, som ger energi och hopp. 

“…om vi väljer att gå mot våra rädslor och höja blicken så kan magiska saker hända.”

Till dig som kämpar
Var du än står idag och hur du än mår idag, så vill jag säga till dig att det alltid kan bli bättre. Livet är ingen lätt sak och ibland gör vi nederlag, men om vi väljer att gå mot våra rädslor och höja blicken så kan magiska saker hända. Ingen är som du, din unika person skapades på denna jord av en anledning, glöm aldrig de.