Berättelser

“Alla föräldrar sa att jag var ett dåligt inflytande och bara var UNG OCH DUM…”

Klara har ADHD, drag av autism, depression och en historia med mobbning, självskada och suicidförsök.

Hej jag heter Klara, jag är 15 år gammal och bor i ett litet samhälle som heter Gällivare i Lappland.  Jag har alltid varit jätteintresserad av djur, speciellt hästar. Jag rider och umgås med vänner på fritiden.

Senaste åren av mitt unga liv har jag levt med en svår och jobbig psykisk ohälsa, med diagnoserna depression, ADHD och drag av autism har det varit väldigt svårt. 

“Jag har alltid varit duktig i skolan och det var så jobbigt att känna att jag började misslyckas med det också.”


Har sedan årskurs 4a självskadat och haft problem med mat, mycket har berott på mobbningen på låg och mellanstadiet. Depressionen påverkade min skolgång mycket så mina betyg och min närvaro sjönk. Jag har alltid varit duktig i skolan så det var jobbigt att känna att jag började misslyckas med det också.

“…tillslut kände jag bara att det inte går att ta sig igenom det själv…”


Ville inte vara en börda för familjen
Jag har länge gått tyst utan att våga prata och be om hjälp, men tillslut klarade jag av att be om hjälp och det var nog det bästa men även jobbigaste jag någonsin har gjort.

Jag har både en mamma och en syster som lider av psykisk ohälsa så jag ville inte vara en börda för familjen och komma själv med massa problem. Men tillslut kände jag bara att det inte går att ta sig igenom det själv och behövde hjälp.

Bad om hjälp
Jag tog till mig modet och berättade för min mamma om alla problem. Min mamma lyssnade på mig och såg till att jag fick den hjälp jag behövde så fort som möjligt. Det var så skönt att alla familjemedlemmar kunde stötta mig, förstå mig och finnas där för mig.

Visst att de blev så mycket bättre efter jag bad om hjälp men de finns även delar som blev värre.

“Eftersom jag bor i ett litet samhälle finns det inte möjlighet att få hjälp direkt och det är ont om barnpsykologer vilket leder till väntetider…”


Hjälpen på BUP har varit bra men ändå dålig
Eftersom jag bor i ett litet samhälle finns det inte möjlighet att få hjälp direkt och det är ont om barnpsykologer vilket leder till väntetider, men mamma och pappa hade redan kontakt med BUP så fick komma dit snabbt.

Har alltid haft svårt att öppna upp mig vilket gjorde det svårt för dom att hjälpa mig. När jag väl öppnade upp mig för min första psykolog och började lita på henne skulle hon gå i pension och jag skulle få en ny att prata med. 

“Jag kände mig aldrig sjuk nog för att vistas på BUP vilket resulterade att jag gjorde saker mot mig själv för att jag skulle ‘förtjäna’ att få hjälpen.”


Den nya psykologen kunde aldrig riktigt förstå mig
Det blev så mycket värre en tid där jag hade självmordsförsök och inläggningar på barnpsyk. Den nya psykologen kunde aldrig riktigt förstå mig och en vecka efter mitt självmordsförsök fick jag höra:
”Klara, du pratar ju inte med mig så du verkar inte må dåligt, så du kan ju sluta gå hit, så ett barn som mår dåligt på riktigt kan komma hit.”
Att höra det här tog på mig så hårt eftersom jag haft svårt att tro att jag förtjänar hjälp. Jag kände mig aldrig sjuk nog för att vistas på BUP vilket resulterade att jag gjorde saker mot mig själv för att jag skulle ”förtjäna” att få hjälpen. 

Bad om att byta psykolog
Efter det sa jag att jag vill ha en ny psykolog och mina krav gick i uppfyllelse. Den nya psykologen var så duktig och lyssnade på mig. Hon tog mig på utredningar som jag inte fått ännu  p.g.a. lång väntetid och det var skönt att få diagnoser och kunna medicineras för problemen.

“Jag började bli bättre när jag fick prata ut med någon som lyssnade på mig och förstod mig.”


Jag började bli bättre när jag fick prata ut med någon som lyssnade på mig och förstod mig. Min familj började även gå på familjemöten med den psykologen och prata om hur vi som familj kan förbättra saker o.s.v. och jag började må jättebra.

“Alla föräldrar sa att jag var ett dåligt inflytande och bara var UNG OCH DUM…”


Andras syn på mig tog hårt på mig
När jag väl började må bättre så såg mina kompisars föräldrar på mig som ett dåligt inflytande, både för min psykiska ohälsa men även för att jag valde att röka vid vissa tillfällen. Det är något som många i min ålder gör, men ändå så såg alla mig som en dålig människa. 

Andras syn på mig tog på mig så hårt så jag blev sämre igen, men denna gång vågade jag be om hjälp innan jag var på botten så fick må bättre snabbt igen. Alla föräldrar sa att jag var ett dåligt inflytande och bara var UNG OCH DUM så det var jobbigt i min vänkrets.

Idag mår jag bättre
Tyvärr så har både min bästa psykolog och min bästa läkare slutat jobba på BUP här idag, men jag har en ny läkare som är jätteduktig. Jag går inte längre på samtalsstöd eftersom jag mår så bra och vi väntar just nu någon typ av KBT eftersom att även skolan anser att jag behöver det.

“…det ska bli skönt att kunna gå till skolan och veta att jag går i en klass där jag har vänner och känner mig trygg.”


Jag måste lära mig hur jag ska hantera ilska utan våld. Även att våga visa känslor. När jag är ledsen tar jag alltid ut det i ilska, vilket är problematiskt i skolan. 

Jag har haft världens bästa mentor i årskurs 7-8 men då jag inte trivdes ska jag byta klass till 9an, så kommer få en annan mentor vilket är lite jobbigt. Men det ska bli skönt att kunna gå till skolan och veta att jag går i en klass där jag har vänner och känner mig trygg.

“Försök att förstå och visa att ni bryr er istället för att ej tillåta barnet att umgås med det så kallade ‘problembarnet’.”


Till alla vuxna
Snälla alla föräldrar och vuxna som läser detta, begränsa inte era barn och bestäm vilka de får umgås med. Det finns så mycket mer bakom allt än en cigg i käften. Försök att förstå och visa att ni bryr er istället för att ej tillåta barnet att umgås med det så kallade ”problembarnet”.

Våga be om hjälp
Och alla ni unga där ute snälla våga be om hjälp innan ni är på botten, våga be om hjälp innan de är försent! 

2 kommentarer

  • Mamma

    Du är så stark min älskade unge! Jag är så tacksam att få vara Din mamma & att Vi kan prata. Att Du kan & vågar berätta.

    Älskar Dig för den Du är & för den styrka Du besitter! Som Du kämpat & kämpar varje dag med svårigheter gör mig otroligt stolt och tacksam, jag finns här, Alltid! ❤️
    Och jag kämpar med Dig, föralltid!

  • Sandra

    Oj vilka kloka ord. Blir så trött på vuxna som inte ser längre än näsan räcker o dömer ut unga som inte passar in i ”mallen”. Det är ju stöd o förståelse som behövs inte tvärtom. Tyvärr är det ju så att när någon ser ut på ett visst sätt o ex rökar öppet till skillnad från deras egna barn eller andra som rökar i smyg så tror man ATG det är den personen/personerna som har dåligt inflytande på sitt egna barn. Istället för att se hela personen o allt som är bra med den! Min dotter har så kallat dåligt umgänge enligt vissa o det gör mig förbannad varje gång jag hör det. Vi är alla människor och vi behöver våga se under masken.
    Många kramar till dig och stå på dig – du är bra!
    Vuxna kan vara otroligt barnsliga o trångsynta som du tyvärr fått erfara.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *