En ny dimension
oktober 18, 2020För snart ett och ett halvt år sen så lärde jag känna en tjej. Från vår första pratstund tillsammans så kände jag att det var något alldeles speciellt med henne. Vi pratade varje ledigt ögonblick vi fick. Vi pratade om smått och stort; från den sammanlagda mängden stoff i universum till kvarkarnas undersåtar. Ingenting befann sig utanför vår intressesfär. Diskussioner, berättelser och funderingar dansade genom luften mellan oss från morgon till kväll, ofta långt in på natten och några gånger ända till gryningen. Jag har för det mesta haft en rätt spartansk relation till mina känslor. De har ofta ställt…
En syntetisk människa
Under större delen av mitt liv har jag känt mig som något av en Alien. Jag märkte redan i tidig ålder att det fanns en del olikheter mellan mig och de runt omkring mig. Jag upplevde det som en klyfta…
Rädslan för ensamheten
Det är eftermiddag, kvällen börjar närma sig. Två orangea rektanglar vandrar över väggen i takt med solnedgången. Jag sitter vid mitt skrivbord, det är fullt med planer, tankar och ideér fångade på printerpapper och post-it lappar. En ackordföljd sticker ut…
Färgfläckar
Jag sitter i min mammas ateljé. På Lp-spelaren snurrar Frank Sinatra, hans sång ackompanjeras med ett hemtrevligt sprakande. Överlappande stänk av vit, beige och blå torkad färg pryder mina händer. Fragment av det abstrakta mönstret sträcker sig, på vissa ställen,…
Förnöjsamhet
Jag har i många år grubblat över meningen med livet. Jag tror det är omöjligt att hitta ett definitivt svar på en sådan diffus fråga, framförallt när de rör subjektiva saker. Mycket av det som formar vår uppfattning av mening…
Tankecentrifug
Jag sitter och skriver i min säng. Utomhus är det växlande molnighet och en hel del blåst, riktigt höstväder. Här inne är det varmt och skönt. Jag har en tjocktröja på mig och mina ben är insvepta i en härlig…
Sisyfos
Jag har suttit här ett tag nu. Min dator uppställd på köksbordet, ett virtuellt vitt papper framför mig, jag har druckit två koppar kaffe. Tangentbordet väntar tålmodigt på stimuli, väntar på en order från mina fingrar att transformera det helt…
En väldigt bra övning
Nu har det kommit till mitt sista inlägg här på Våga Prata. Jag måste säga att det har varit väldigt givande och även en stor utmaning för mig. Jag tycker det är väldigt jobbigt att prata om mina känslor men…
Att börja ett nytt liv
Idag har jag egentligen inte så mycket att skriva om, det har varit en relativt händelselös dag. När det är en sådan dag brukar jag vara hemma och spela gitarr vilket är fantastisk skönt när jag för tid för det.…
Att bryta den normaliserade ångesten
När jag sitter och skriver dagens inlägg kollar jag på min telefon och ser en notis från Juristprogrammet i Uppsala. De har precis tillsatt en ny arbetsgrupp som ska arbeta för studenternas psykiska välmående. Det är fantastiska nyheter och kommer…
Mitt värde ligger inte i mina prestationer
Idag var det dags för seminarium igen och som jag nämnde i ett tidigare inlägg innebär det en hel del stress. Varje seminarium sitter jag där och är nervös när jag vet att det kommer bli min basgrupps tur att…
