Hjärnspöken
Många gånger så kan jag känna mig helt tom. Som att det inte finns några känslor alls. Det är helt blankt. Såhär känner jag oftast i perioder där jag mår dåligt till och från. Ibland när jag inte vill veta av min ångest så skjuter jag den åt sidan. Till slut kommer alla känslorna på samma gång och det blir kaos. Därför är det viktigt att våga vara i sin ångest och att acceptera att det är helt ok att känna så.
Anorexin är nog bland de mörkaste perioderna jag haft i mitt liv. Det är nu i efterhand jag har kunnat se hur illa det verkligen var. Jag blev bättre från min anorexi 2013. Dock är det något som alltid kommer finnas med mig. Jag har bara lärt mig hur jag ska hantera det och vad jag ska göra i de stunderna hjärnspökena kommer. Åren därpå var väldigt tuffa. Jag började få andra hjärnspöken som ledde till mycket OCD. Att leva med OCD/tvångstankar gick ut otroligt mycket över min vardag. Jag kände mig så dum. Jag kände mig konstig. Detta ledde till att jag började känna mig mer och mer ensam. Varför skulle just jag behöva ha det såhär?
Mina tvångstankar handlade oftast om mina nära och kära. Gjorde jag inte en viss handling/ritual så skulle någon av dom dö. Det kunde vara allt från att snurra runt ett visst antal varv eller att tallrikarna vid middagsbordet skulle vara raka och symmetriska till varandra.
2013 var dock ett ganska stort år för mig. Det var inte bara anorexin som var bättre. Det var då min hund Eddie kom in i bilden. Eddie är med mig än idag och har varit en räddning för mig. Han blev en stor distraktion när jag väl mådde dåligt. Att få ta hand om honom och han som alltid såg när jag var ledsen. Varje gång jag var ledsen så märkte han det. Han är min bästa vän och är så tacksam att jag har honom.
Kram