Friheten och det normala livet

Del 7

Det sägs att man aldrig blir fri från psykisk ohälsa, men det är inte sant. Beroende på vad för psykisk sjukdom man har så kan man bli fri med rätt hjälp och stöttning. Jag lärde mig att hantera motgångar och deppiga dagar. Än idag kan jag hamna i en deppig period, men det är fullt normalt, varje människa har deppiga dagar. Men jag blev fri från bland annat suicidbenägenheten, man lär sig att leva med sina symtom. Livet är inte enkelt, vi lever i ett samhälle som består av stress, mörker och utanförskap. 

När jag var ung, innan alla traumatiska händelser i mitt liv ville jag bli obduktionsläkare, det var min dröm. Det var en dröm som jag hade som ung, men den drömmen dog. Jag fastnade i en mörk bubbla, visste inte vart livet skulle sluta. Men med åren började jag inse att jag vill hjälpa andra människor, så kriminologi blev min inriktning och det är något jag inte ångrar idag. 

Jag vet hur det är att bära på hat, att dricka alkohol nästan varje dag för att försöka må bra, jag vet hur det känns att vilja hamna i de kriminella banorna. Allt ville jag göra för att må bra, och min enda utväg innan jag började att må bra var att begå självmord för att finna frid. Men hade det varit rätt för mig eller någon annan som tänker på det? Nej, tänk på hur din familj skulle påverkas? Vilken skada dem skulle ta för att deras barn har begått självmord just på grund av sitt mående och vad andra människor tycker. 

Jag har framtida mål, där jag vill kämpa för att normalisera och ta bort tabun kring ämnet psykisk ohälsa, bland annat inom utlandsfödda föräldrar och familjer. Jag vill även fortsätta med att stötta ungdomar som blir dömda på grund av sitt mående, där man kan bli mobbad och utestängd. För jag vet att livet kan vändas på en sekund, en människa kan förlora livet på en sekund. Det är hemskt, men det är sanningen. Något vi inte kan blunda för. Jag kommer även att fortsätta med att göra min röst hörd, psykisk ohälsa ska normaliseras och politikerna ska ta tag i detta ämne som berör så många människor.

Det har varit en underbar vecka där jag har fått dela med mig utav min erfarenhet och resa inom psykisk ohälsa. Jag hoppas även att ni som läser detta ska stötta mig samt alla andra som arbetar och kämpar för att normalisera psykisk ohälsa. Tillsammans kan vi göra en skillnad!

Jag vill även tacka organisationen VÅGA PRATA som har gett mig äran att blogga här i 1 vecka. 

Ta hand om varandra därute, glöm aldrig bort att ni är älskade och ni är aldrig ensamma!