Bloggvecka: Milton

När jag blev tillfrågad att skriva för Våga Prata fylldes jag först av en stor känsla av nervositet. Vad ska jag skriva om? Vad har jag egentligen att berätta om som andra vill läsa? Jag har ingen diagnos men jag har genom stora delar av mitt liv kämpat med psykisk ohälsa och svårigheter kopplat till det. Med mina sju inlägg här på Våga Prata vill jag försöka vara med och bryta stigmat kring att prata om sin psykiska ohälsa, framförallt hos killar.

Mitt namn är Milton, är 23 år gammal och går på åttonde terminen på juristprogrammet i Uppsala. Att plugga är på många sätt fantastisk och består av många roliga dagar men det är inte utan en hel del ångest och stress. Men det är min upplevelse att inte många vågar säga att det känns jobbigt. Fokus ligger mycket på resultatet i skolan istället för den psykiska hälsan hos studenterna.

Under min uppväxt pratade jag aldrig om hur jag kände eller mådde egentligen. ”Hur mår du?” Jo, det är bra. Jag tänkte att ”alla andra verkar så lyckliga, är det bara jag som går runt och känner såhär?” Ledsenheten tog sig uttryck i ilska istället för det var mycket lättare att skrika än att gråta och behöva berätta varför man gjorde det. Ilskan behövde ingen vidare förklaring.

Det var lättare att tackla någon på fotbollsträningen och skrika att han var en sopa än att behöva använda ord och förklara att jag egentligen kände mig ledsen. Jag tycker fortfarande det är svårt och jobbigt att prata om mina känslor och därför tror jag att det här kommer vara en väldigt bra övning för mig. Jag hoppas också att det kan på något sätt inspirera andra till våga prata mer om hur dom mår.