Det är svårt att släppa tankarna

Idag kommer att vara en relativt lugn dag. Vi har ett seminarium på eftermiddagen men ingenting inplanerat förutom det. Seminarium medför alltid en hel del stress för mig eftersom det ofta innebär att man måste prata om uppgiften inför en stor grupp människor. Det är ofta svårt att veta hur mycket man ska lära sig innan och veta när man egentligen är klar. Prestationsångesten kommer och jag känner att jag måste ha koll på precis allting.

Jag har alltid haft svårt att prata och uppträda inför folk så länge jag kan minnas. När det börjar närma sig min tur att prata känner jag hur min kropp direkt börjar reagera. Jag blir svettig, varm och får svårt att sitta still, vilket i sin tur leder till att jag blir nervös över att andra ska se att jag är nervös. Jag tror att mycket av den nervositet är kopplad till just prestationsångesten. Man vill inte känna att man är den i rummet som kan minst.

Största skräcken är att bli utpekad på ett seminarium och inte kunna svara på frågan. Man känner att alla kollar på än och tänker ”vad gör han här, han kan ju ingenting?”. Egentligen är det väl inte alls så, det är ju ingen som egentligen bryr sig. Men det är ändå svårt att släppa dom tankarna.