Vi måste våga prata

God förmiddag!

Tusen tack för den här ynnesten att få blogga en vecka på VÅGA PRATA, för det är just det vi måste göra, vi måste våga prata, vara öppna och inte skämmas!

Jag heter Sofie, är 29 år och bor i en tvåa i Skåne tillsammans med mina kaniner Hoppsan och CoCo.

I år ”firar” jag och mina demoner 15 år tillsammans. Vi har gått igenom mycket och det är en otroligt destruktiv relation. Trots detta vägrar demonerna lämna mig ifred, trots att jag både gjort tvärt emot vad de sagt och i andra stunden gjort exakt vad de vill.

Under de här 15 åren har jag hunnit få diagnoserna Emotionellt instabil personlighetsstörning, blandat ångest och depressionstillstånd och, sist men absolut inte minst, ADD.

Jag är just nu arbetslös, sjukskriven på grund av depression, går på försörjningsstöd och har dessutom en grav synnedsättning.

Jag vill nå ut med min historia och mina erfarenheter, för jag skäms inte för vem jag är, vad jag har för i min själ och mitt huvud, det är dags att öppna upp!

Det är ju trots allt nu, 15 år senare, som jag fått den hjälp jag behöver, efter att ha fått höra att jag får skylla mig själv för att jag inte trivs med psykologen, att jag fått min chans till hjälp och att det är konstigt att jag helt plötsligt kommit på att jag vill byta behandlare efter 4 år. Jag är otroligt försiktig av mig och jag har aldrig vågat säga ifrån, denna enda gång jag vågade klämma fram med något, var allt plötsligt mitt fel och jag fick stå mitt kast.

Än en gång tack för att jag får chansen att göra detta, jag ser fram emot att få göra skillnad, om så bara för ett kort tag.