Introduktion och känsla av lättnad

Mitt namn är Erik Wåhlberg och detta är början på min blogg. I mitt liv har jag varit med om en hel del kan man säga. Jag har en lång och komplicerad erfarenhet av att vara missförstådd i olika sammanhang. Att leva med en viss sårbarhet jag har kan jag uppleva som ett heltidsjobb. Även om jag lärt mig leva med, till exempel min Asperger, så måste jag fortfarande konstant tänka på min energi, samt att hitta en balans med mina andra diagnoser. Dessa diagnoser är bipolär sjukdom och ADHD.

Nu i livet sitter jag hemma och studerar om dagarna. Jag jobbar också som ambassadör på Hjärnkoll för att jag tycker att det är roligt samt för att det ger en extrainkomst. Ibland undrar jag hur jag lyckas hålla mig flytande trots alla de psykiska besvär som fortfarande är närvarande.

Jag försöker jobba på att inte tänka för mycket. Att fokusera på det positiva är det viktigaste för mig just nu. Jag har ju faktiskt lyckats göra livet ganska bra för mig själv. Nu gör jag saker som jag trodde skulle vara omöjligt för 2 år sedan. Då var jag i en helt annan sits vill jag sannerligen påstå. Under den tiden var jag sjukskriven och visste inte om jag någonsin mer skulle kunna vare sig jobba eller plugga. Ur detta perspektiv har jag ju kommit otroligt långt och nu är jag ju också mitt inne i en process där jag borde börja släppa mitt förflutna och fokusera på framtiden.

Jag ser nu fram emot att snart börja en praktik som ingår i min utbildning. Den är förlagd på en gymnasieskola inom en avdelning för elever med NPF. Jag hoppas på att göra bra ifrån mig där men jag tänker samtidigt mycket på utmaningarna som kan komma. Tankar som att jag inte skulle vara kvalificerad nog eller att det ska bli för stressigt för mig är svåra att undvika. Min utbildning är på 1 år och jag är nu halvvägs igenom den. Lärarassistent är vad jag ska bli, om allt går som det ska. Det är svårt att veta exakt vad jag ska göra eftersom Skolverket inte hunnit bestämma mer specifikt vad lärarassistentprofessionen ska omfatta. Dock intalar jag mig själv att det kommer att gå bra. Jag är ju som gjord för detta och min ursprungliga tanke var ju också att bidra med mina erfarenheter till skolan. Detta är precis vad jag drömmer om just nu.

Idag upplevde jag faktiskt en känsla av lättnad. Efter att Jag haft en period där jag gjort ovanligt mycket och varit farligt nära att gå in i väggen kom min pappas sambo kom på besök och vi hade ett bra samtal om prioriteringar, att inte göra för många saker samtidigt, samt att saker inte är så panikartade som de verkar. Jag insåg då själv hur galet det kan bli om man pluggar, söker ny bostad, söker 40 olika jobb, samt förbereder sig på en praktik samtidigt. Nu måste mitt liv handla om att lugna ner mig ett tag framöver. Det känns inte som den bästa idén att påbörja en praktikplats utbränd, så jag har lovat mig själv att vila från jobb sökande och vara lite mer passivt engagerad på bostadsmarknaden. Detta var precis vad jag behövde för att vända den otrevliga onda spiral jag hade börjat ge mig in på.  

Nu sitter jag och laddar mina krafter med en kopp kaffe. Jag tänker att jag bara kan göra det som står i min egen makt för att få tillvaron att fungera. Det är inte alltid ens eget fel när saker går snett och allt kan man inte styra själv. Däremot finns det alltid något man kan göra och det är viktigt att veta inför de tuffaste stunderna. På söndag ser jag fram emot att träffa mina studiekamrater på ett café.

Mina varmaste hälsningar!

//Erik Wåhlberg