I höstas blev jag utbränd på riktigt för första gången

Hej alla! Mitt tilltalsnamn är Marielle, med följd
utav mitt efternamn Back. Det närmsta åren har
inneburit mycket lidande, skratt, sorg, ljus, besvär
och utmaningar. En berg och dalbana av tusentals
känslor. I slutändan är det dock värt allt kaos som
känsligheten drar med sig. Att få känna alla livets
känslor har varit bra och mitt mantra ”hellre känna
ett helt hav utav känslor än att vara strandsatt i
torraste öknen”.

Just nu försöker jag återhämta mig och hitta balansen. Målet är att förbättra vissa delar av mig själv som skadade mig. Till exempel att säga ”Ja” till saker som inte är bra för mig.

Läkningen har varit en kämpig inre och yttre resa. Jag har ibland valt andra framför mig själv i vissa lägen, och idag försöker jag landa i mig själv istället.

Tjugofem jordsnurr är jag. Redan! Tänker jag och kommer på att det också gått rätt långsamt. Än idag har jag ju problem med psykisk ohälsa. Främst ångest, och numera sömnsvårigheter. Allting är processer som när man skalar av en lök och dess olika lager. Jag vet om att det
alltid går över och att jag får andrum. Men mitt i allt kan det ju vara svårt att minnas att det faktiskt går över.

Hoppet finns däremot inom mig och hjälper mig igenom den allra mörkaste natten.

Beskrivning av mig själv: Jag tror mig vara en sprallig, intuitiv känslomänniska som vill alla gott. Även om det inte alltid blir så för alla runtomkring. Då den här donnan också är bipolär med ADHD så för det med sig problem. Periodvis i alla fall. Eller att jag får skov som det
också mer graciöst kallas. Trots att de runtomkring mig inte tycker jag är särskilt besvärlig så litar jag inte alltid på det. En sak som alltid jagat mig, är att andra ser mig som en börda.. Har tvång också, men det kommer och går mer. Mina tvång skador ingen annan förutom att jag
undviker människor för att inte utsättas för negativt malande tankar. Till exempel om jag ens förtjänar någons vänskap, hur tråkig individ jag är och ifall jag gav tillräckligt mycket bekräftelse till individen.

För kanske mer än ett år sedan så hade jag dagliga känslostormar. Idag är jag relativt fri ifrån starka humörsvängningar, vilket var ett större besvär förr.

Katt ägare är jag också. Teater finns i blodet, och jag är förkämpe för rättvisa inom psykisk ohälsa.

Konst är något som talar till mig… Abstrakt expressionism och porträtt är något jag utövar. Amatör nivå skulle jag nog uppskatta mig till. Men fantastiskt roligt och kreativ utövning.

Under kortare perioder det senaste åren har jag börjat studera fristående kurser, vilket bara har resulterat i mer besvikelse och utbrändhet. Jag gör liksom fel val ibland där jag försöker följa vad ”alla andra” gör.

Vad som i alla fall har hjälpt mig senaste året är mitt egna lilla “projekt” på instagram _starkatillsammans_

Genom detta skapandet så har jag även fått föreläsa.. Visioner är alltid bra att försöka hålla sig fast vid, så kan du se framåt oavsett det svåra. I stormen kan det vara svårt, det är helt okej och behöva vila. Givetvis kan man ju inte alltid ha allt för höga ambitioner, det kan bli skadligt också.. ”Duktig flicka/pojke syndromet”

Men att hitta några bra saker som hjälper en när det rivs inuti är super viktigt! Sticka, måla mandala, meditera, yoga, promenader eller musik.

Sådant kan rädda en från inre kaos och man får utlopp genom sin kreativa ådra.

Mål framöver är att utöka min egna sida _starkatillsammans_ @ instagram, börja föreläsa när läget i världen blivit under bättre väder! Önskar er som kämpar lättare vägar och mer solsken!

Marielle Back.