Bloggen,  Marielles blogg

Tomhet, apati och depressivitet.

Något som många skäms över att prata om.. Tomhet. Att känna sig strandsatt ensam utan värme och kärlek. En känsla av obehag, som många faktiskt går igenom. Jag ser livet i olika faser, beredskap och
processer. Den här känslan är inte ny för mig. Jag har faktiskt haft grovt värre scenarion där jag måste läggas in eller där jag riskerar mitt liv. I detta läget känner jag mig som mest kall och icke-insatt i någonting. Den här omgången känner jag mig däremot lugn, uthärdande och prövande. Jag testar att meditera, hålla avstånd och hitta min inre kärna. Innan, för kanske ett år sedan så kände jag mig panikslagen. Men man lär sig lite för varje gång. Behålla harmonin. Känslor behöver ibland stängas av, speciellt efter traumatiska händelser som inte hjälper hela ens väsen med att larma och vara inkännande om allt.

Går tomheten över? Är jag en känslokall person som inte längre kan förstå och känna in längre? Är jag helt plötsligt en sociopat? Varför känner jag ingenting?

Alla dessa funderingar och frågor som säkerligen många har fått för sig. Jag är här som överlevare av svåra skov, bipolära, “tvångare”, hypokondriska, emotionellt instabila. Idag kan jag sortera och särskilja olika skal av svårigheter. Bearbetar mig än idag fram och läker gamla sår.


Kan du bli “ond” från ena dag till nästa? Mitt svar är nej. Du behöver ta en paus. Andrum. Du behöver dig själv just nu. Tomheten är tillfällig och om inget annat än nödvändig. Din kropp skriker efter att stänga av. Sluta att hela tiden vilja vara i nästa känsla, i nästa steg. Tomheten finns till för dig att samla energi. Du kan känna in ifall du skulle pressa dig till detta, men gör inte det. Det är dags för dig att rädda dig själv kanske? Få lov att ge allt till dig själv, så som du gav allt till någon eller de runtomkring dig. Du är viktig. Känn allt, ta in det som du sprungit ifrån i all evighet.

Det finns en vetenskaplig förklaring till detta tillstånd. Tomhet. Vad är detta? Vad händer i kroppen?


Utforska sinnet skriver att du kan ha ett lyckat liv med en bra livspartner, fina vän relationer och ett önskvärt jobb men ändå infinna dig i tomheten. Vardaglig tomhet är vanligt.


Oftast anser jag att detta handlar om en livskris som du måste gå igenom och inte undvika. Den hinner ikapp dig vilket som.

Utforska sinnet beskriver också att folk försöker fylla detta tomrummet med olika sorters saker, till exempel med att införskaffa nya prylar, förtära mycket alkohol eller att äta väldigt mycket mat.


Det sistnämnda är något jag kämpar med ännu idag. Jag försöker att inte konsumera allt för mycket mat eller röka allt för många cigaretter för den delen. Svårt att förstå vad man faktiskt ska göra när tomheten och ångesten knackar på dörren.

I min nya sorts process lär jag mig att välja bättre val att fylla tomheten med. Välja vegetarisk kost med inslag av veganska alternativ. Promenera, meditera smått och skaffa egentid för att skriva och måla.


Skillnaden du kan skapa under en sådan här period är viktig. Som att skifta riktning. Om du däremot är igenom en större kris där du absolut inte kan välja bättre val, så var rädd om dig i alla fall. Den här tomheten jag upplever river inte itu min själ som förr. Jag kan faktiskt leva med en här känslan, trots att det visserligen känns knöligt och obekvämt. Men vi är långt ifrån ensamma i den här känslan. Varför ska vi då skämmas över att prata om livets naturliga lagar. Du är inte konstig för att du känner
vad du känner. Att prata om djupa saker kan ju faktiskt rädda livet på dig. Vi alla är viktiga och går igenom saker, tillsammans ändå. Desto mer vi vågar tala och snacka om hur jobbigt vi har det, desto mer märker vi likheterna och känner oss starkare.

Till dig där ute. Det kommer gå över, i vilket stadie du än känner dig vara inom. Depression brukar man också förknippa med tomhets känslor och apati. Jag kan få inslag av nedstämdhet, som att ens göra yogan som är så bra för mig. Men att jag idag har lite lättare för att ta mig upp för berget. För
varje gång så har jag skalat bort illusioner om vem jag är och vad jag kan utföra. Min strid är inte ensam. Jag låter mig inte bli lika lurad av den tanken som förr.


Tack för att du läst igenom detta, och hoppas det fanns några guldklimpar inne i texten som du kan
plocka ut.

Marielle Back.

Träffar: 54

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *