Att prioritera sin ork

Idag har jag haft en del ångest utan att riktigt vetat varför. Vissa dagar är så och det är okej. Jag var i skolan och gjorde mitt bästa. Sen skulle jag fort hinna hem och käka och göra mig redo för kvällens aktivitet vilket var ”spelkväll/pimpa din labbrock”. Jag velade väldigt länge över om jag skulle gå eller inte eftersom min ångest blev värre när jag kom hem. Mina kompisar och jag planerade att gå ut på bar efter aktiviteten men jag började känna mig stressad över om jag skulle orka det eller inte. Tillslut kom jag fram till att jag skulle försöka gå på aktiviteten och känna efter under kvällen och gå hem när jag ville.

Under nollningen har alla som pluggar ett naturvetenskapligt kandidatprogram en labbrock som de går runt i. Färgen på labbrocken visar vilket ämne man studerar. Min labbrock är turkosblå, de som pluggar biologi har en lila, de som pluggar matte har rosa osv. På de olika eventen under nollningen kan man köpa märken som man fäster på labbrocken och under kvällens aktivitet skulle vi sy på våra märken på labbrockarna. Först kändes det ganska jobbigt att vara där och jag var mest tyst och sydde, men ju längre tid som gick desto mer taggad blev jag.

Efter aktiviteten skulle vi dra ut på bar men det slutade med att vi hängde utomhus på en nation med massor av andra människor som var på fest i olika korridorer. Jag var inte supertaggad på att festa men stod och snackade med massa olika personer som pluggade olika saker och hade det trevligt. Tillslut så ville mina kompisar dra vidare till en fest men jag började känna att min sociala energi började ta slut. Det är alltid jobbigt att gå hem tidigare än andra eftersom jag lätt får fomo (fear of missing out), men jag försöker komma ihåg att det är viktigt att lyssna på mig själv och komma ihåg att om jag hade följt med utan att faktiskt vilja så hade det antagligen varit tråkigt både för mig om mina kompisar om jag bara klagar och vill gå hem.

Jag har lärt mig att när det kommer till aktiviteter och skola så är det viktigt att hitta en balans som passar en själv. Vissa personer har hur mycket energi som helst, men jag försöker acceptera att jag blir tröttare än andra på grund av min diagnos och det är okej. Jag hör ofta termen ”det finns omtentor men inga omfester/omsittningar” vilket jag håller med om men bara till en viss gräns. Nollningsperioder är utmattande och det är ofta väldigt körigt. Man måste komma ihåg att allt är frivilligt och det är inte tänkt att man ska vara med på varenda aktivitet utan att man får välja själv när man vill/orkar närvara och när man behöver vila. I slutändan ska man alltid fokusera på sitt välmående och följa det som känns rätt för en själv.