Amanda

Hur börjar man ett sånt här inlägg? Vem kommer läsa det här? Är det någon jag känner eller är det någon okänd? Kanske blandat, jag vet inte.

Det är lite nervöst över att visa sig sårbar på det här sättet, det ska jag erkänna. Men jag vet också att det är för en bra sak, kanske kan jag hjälpa någon, kanske någon ser sig sedd eller förstådd. Det hoppas jag på.

Hursomhelst, mitt namn är Amanda och jag är 20 år. Jag bor i Örebro där jag har bott i hela mitt liv. Min fritid kantas av sällskap med mina underbara vänner, musik och poesi. Det låter som ett tillsynes bra liv, eller hur? Men bakom det, när jag är ensam är det inte så bra som det ser ut. Sen jag var 12 år har jag kantats med en depression som tyvärr bara blivit värre för varje år som gått, en emotionell instabil personlighetsstörning och ett självskadebeteende. I de följande inlägg under min vecka här tänkte jag dela med mig utav hur det började för mig, vad som var roten till allt ont och hur det ser ut idag. Hur det ser ut bortom det tillsynes ”perfekta och bra” liv jag lever. För jag tror att mitt i all skit så växer det nya, vackra och starka blommor.