Berättelser

“Min psykiska ohälsa blev en katalysator för låtskrivandet”

Elisa, 23, har kämpat med ätstörning och depression sedan tidiga tonår. Hon går under artistnamnet Alyza och hennes kamp med psykisk ohälsa blev inspiration till låten Someday som just släppts.

Hur det började
När jag var 13 år gammal började min psykiska ohälsa. Jag märkte att jag började tänka annorlunda. De tankar som min ätstörning byggde på kändes oskyldiga i början, jag blev lite för besatt av storlekar på kläder och av hur mycket man äter. De tankarna blev efter några månader allt mer extrema och kontrollerade mer och mer av min vardag.

Redan innan jag fick mina diagnoser visste jag termerna för dem. Jag visste att jag hade ätstörningar och då framförallt anorexia, vilket jag förstod för att jag hade läst på internet när jag kände att något var fel. När jag började få hjälp, när skolsköterska och läkare sa högt “du har ätstörningar, du behöver hjälp” och när jag sen började få vård på SCÄ (Stockholms centrum för ätstörning), så var det både en lättnad och en frustration.

Lättnad och frustration
Det var en lättnad att inte behöva bråka med mig själv dygnet runt, utan att istället ha någon utifrån som säger “nu ska du äta såhär mycket”. Frustrationen kom från att inte vilja bli frisk. Jag var så djupt nere i att vilja se ut på ett visst sätt och kämpade för att uppnå det jag strävade efter, samt att ångesten till slut blev en comfort zone. Det blev jobbigt när någon gick in och försöker hjälpa.

När jag fick hjälp på SCÄ handlade mycket av hjälpen om att jag skulle börja äta mer och gå upp i vikt. Detta är såklart fullt förståeligt ur ett fysiskt hälsoperspektiv men jag saknade fokus på det mentala. Jag fick träffa kurator/psykolog på BUP men det blev väldigt lite fokus på det jag behövde hjälp med.

“Det känns som att jag hade kunnat sänka garden mer om jag hade blivit bemött av vuxna som vuxen”

Jag upplevde också att jag ofta bemöttes som ett litet barn som var rädd för mat. Rent tekniskt sett var det ju det jag var, jag var 14 år och ville inte äta. Personerna som var där för att hjälpa mig ställde frågan ”är du rädd för vatten också?” efter att jag tackade nej till ett glas vatten av anledning att jag inte var törstig. Det kändes förminskande. Personalen försökte vara ungdomlig för att nå mig bättre men det gav motsatt effekt. Det känns som att jag hade kunnat sänka garden mer om jag hade blivit bemött av vuxna som vuxen trots att jag var så ung, då menar jag framförallt i hur de pratade till mig. På UMO blev jag bemött bättre och mer vuxet.

Välmenande ord kan träffa fel
Psykisk ohälsa kan vara ett känsligt ämne och det är svårt att navigera i. Det finns mycket missförstånd kring ätstörningar och ångest, samt förutfattade meningar och antaganden om vad som hjälper. Jag har fått många kommentarer under högstadiet från tjejer som menade väl men där orden landade fel, som en kommentar om hur jag såg ut ”innan jag gick ner i vikt”. Kanske just för att det är så känsligt så är det viktigt att prata om det, och att läsa på om det om man inte har upplevt det själv.

Musiken
För mig är det känsligt och långt utanför min comfort zone att göra denna intervju, detta trots att jag inte har något problem med att sjunga om mina mest privata känslor på scen. Musik har en unik förmåga att förmedla känslor, både med toner och med ord. Jag har alltid lyssnat på musik och sjungit bara för att det är kul, men det har också funnits många låtar som har varit stor tröst för mig. På samma sätt har låtskrivandet varit viktigt för mig för att bearbeta mina känslor. Min psykiska ohälsa blev en katalysator för låtskrivandet, samtidigt som låtskrivandet blev min egen terapi.

“När jag sen fick ätstörningar och därmed blev deprimerad var det som att mitt låtskrivande helt plötsligt fick ett syfte”

Låten Someday
Nu släpper jag låten ”Someday” som jag skrev när jag var 15. Someday är en låt som betyder otroligt mycket för mig, när den skrevs handlade den lika mycket om att bli fri från alla som utifrån på något sätt försökte påverka mig, som den handlade om att må bättre och att sluta gråta. Jag brukar säga att det är den första låten jag skrev då jag hade försökt skriva musik innan dess men inte lyckats. När jag sen fick ätstörningar och därmed blev deprimerad var det som att mitt låtskrivande helt plötsligt fick ett syfte, jag bara behövde skriva den här låten och helt plötsligt kom den till mig. Att jag släpper den här låten nu blir också väldigt symboliskt i och med detta. Jag släpper en EP senare i år och jag släpper denna låt nu innan, även om den inte är med på det albumet, då det just är min första “riktiga” låt som jag skrev. Det känns därför väldigt fint att få dela med mig av Someday på det här sättet.

Något jag har lärt mig som artist är vilken otrolig glädje som musik ger människor, och vilken otrolig lycka det är att få känna den glädjen tillbaka. Om du också vill skapa musik är mina råd till dig att våga visa din musik, var öppen för feedback och våga satsa på en karriär inom musik om det är det du vill!

Ord till dig som kämpar
Till dig som kämpar med psykisk ohälsa vill jag säga att det kommer bli okej. Och det är också okej att känna att allt suger. För ibland gör det ju det. Men det finns mycket kul att göra, tänka på och se fram emot. Det låter ju som världens klyscha, men det är sant, trots att jag själv hade blivit förbannad om nån försökte trösta mig med de orden när jag var yngre. Men ta det från nån som har kommit en bit på vägen och som har vänt sin erfarenhet med psykiska ohälsa till något väldigt positivt.

“Det finns inte ett sätt som passar alla.”

Det är väldigt viktigt att ta sig tid för att förstå sig själv, det finns inget som heter “one size fits all” när det kommer till sånt här. Det finns inte ett sätt som passar alla. Tänk också på att det är du som bestämmer om något funkar eller inte för dig, och våga säga till när du känner att den hjälp du får inte är tillräcklig.

När man skriver musiken är det för ens egen skull, men när man släpper den så är det ju lika mycket för lyssnaren, så jag hoppas att Someday kan kännas tröstande oavsett på vilket sätt man känner igen sig i låten.

Låten Someday finns på Spotify och Apple Music. Om du vill följa mig på instagram, facebook och youtube finns jag under @alyzamusic.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *