Bloggen,  Davids blogg

Pausen mellan krascherna

Den 5e januari år 2017 kom kraschen. Jag ramlade ihop i lägenheten på stödboendet och kröp till sängen i tårar där jag ringde mamma och skrek att jag måste ha hjälp nu direkt. Hon kom och hämtade mig och körde mig till akutpsykiatrin här i Karlstad, jag skrevs in.

Här kommer det absolut häftigaste jag har varit med om i hela mitt liv. Jag hade ett tag gått och funderat på och pratat om att gå till kyrkan för att lära om Gud för att jag hade sett andra människor bli fria den vägen. Dock så tog jag mig aldrig dit men därav bilden till detta inlägg. Bilden är alltså tagen innan kraschen.

Hur som helst, när jag blev inskriven på akutpsykiatrin och bara låg där på min säng i mitt rum så började det hända så otroligt mycket i mig. Där ute var jag alltid på väg någonstans och jagade rus. Nu där inne insåg jag att jag inte kunde få tag på någon substans så jag kunde släppa taget om alla dom tankarna och då kom allt som jag under en så lång tid hade skjutit undan med mitt missbruk till mig. Jag började se och förstå hur mitt liv såg ut och hade sett ut under en lång period. Hur jag hade behandlat mig själv och andra människor liksom vad som hade hänt och hur jag hamnade där jag då befann mig. Tårarna bara sprutade och jag gick då för första gången i mitt liv ner på knä, öppnade mitt hjärta och bad ärligt till Gud om hjälp. Mitt första riktiga ärliga rop på hjälp.

Jag kom in dit som ett monster. Helt förstörd och uppslukad utav mörkret med en helt saknad utav ljus. Nu kommer poängen utav detta, som jag skrev var det häftigaste i hela mitt liv.

När jag vaknade dagen efter var allt mörker borta, allt! Jag kände ingen ångest, ingen ilska, ingen sorg, ingenting sådant alls! Men detta var inte det absolut bästa utan det som var bättre än det var att jag till och med kände ljus inom mig. Jag kände hopp, glädje och frihet! Jag kunde där och då inte förstå över huvud taget vad som hade hänt. Jag var helt chockad och förvirrad. Jag ringde mamma direkt och berättade detta och sa att jag måste ut härifrån nu. Jag kan inte vara kvar här inne på akutpsykiatrin när det bara strålar ljus inom mig. Så ja, efter många om och men så skrevs jag ut därifrån dagen efter jag blev inskriven, dagen efter kraschen i min absoluta botten.

MEN.. som jag skrev så förstod jag inte vad som hade hänt och kunde inte riktigt fatta att det var Guds verk jag hade fått uppleva så jag fortsatte inte att be eller någonting i den stilen vilket resulterade i att det gick en dag sen var jag berusad igen. Någon dag senare blev jag vräkt från stödboendet och flyttade till en kompis igen och som jag bodde hos i cirka 3 månader. Jag berusade mig ännu en gång ganska kort tid därefter men sedan började saker och ting faktiskt bli bättre för första gången. Jag gick på en öppenvårdsbehandling med 12-stegs program här i Karlstad och var nykter och drogfri i lite över 4 månader. Som ni då förstår att efter dessa 4 månader var jag ute på banan igen och då var hade jag dessutom varit tillbaka på det där hotellet andra vändan och bodde nu på ett annat typ av stödboende socialtjänsten placerade mig på. När jag klev ut igen gick det fort nedåt, det var fritt fall. Efter cirka 5 månader ute på banan hade jag fått så nog utav mitt liv så att jag försökte avsluta det. Ja, jag begick ett självmordsförsök.

Jag ringde mamma med tårar mitt i natten. Hon kom och hämtade mig där jag befann mig och skulle skjutsa mig hem. I panikattacker och tårar i farten knäppte jag upp bältet, öppnade dörren och var på väg att slänga mig ut men jag stoppades. Jag minns inget mer av den kvällen men jag vet att det inte blev en vändpunkt utan detta pågick några veckor till tills jag en dag efter ett 3 dagars race satt helt påtänd med tårar och ringde socialtjänsten och skrek efter hjälp (detta var min andra krasch.) Dagen efter detta eller om det var samma dag så kom dom och hämtade mig och tog med mig till akutpsykiatrin där jag då fick svara på några frågor. Sedan fixade dom en plats åt mig på ett behandlingshem med 12-stegs program som jag efter mindre än en vecka senare skrevs in på.

Nu är vändningen nära.

Är du nyfiken på vad som hände? Bara att läsa nästa inlägg.

Träffar: 282

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *