”Jag var feldiagnostiserad och felmedicinerad i nästan 10 år”

Lisa har ADHD och depressioner.

Som liten hade jag mycket temperament och var lite egen. Men jag hade väldigt lätt för mig i skolan och inte några svårigheter att skaffa vänner. Först i högstadiet när jag fick en större klass, flera lärare, flera ämnen (mer att hålla reda på) så började det bli svårt för mig. Jag blev trött, drogs till de ”coola” som inte pluggade och mådde allt sämre. Tills en dag när jag vägrade gå tillbaka till skolan. Mina föräldrar var här rejält oroade och ordnade så att jag blev remitterad till BUP.

Mina föräldrar kunde inte göra mer och skjutsade in mig till BUP akuten.

Felmedicinerad i 10 år
Jag bytte skola och det blev lite bättre men långt ifrån bra. Högstadiet och gymnasiet var en enda lång kamp. Som värst var det när jag var djupt deprimerad och inte gick till skolan, medicinerna gav hemska biverkningar som svettning och viktuppgång, mina föräldrar kunde inte göra mer och skjutsade in mig till BUP akuten. Där fick jag ligga inlagd ett tag. Jag var feldiagnostiserad och felmedicinerad i nästan 10 år. Så det var nog inte förrän jag var över 20år som det faktiskt vände på riktigt, när jag till slut fick rätt diagnos och den hjälp som jag behövde.

Kaschat två gånger i depression
Efter att ha haft en bipolär typ 2 diagnos i flera år så fick jag min ADHD-diagnos och bipolär-diagnosen samt dess mediciner togs bort. Det var den första vändpunkten mot ett friskare liv för mig. Men med bättre mående så tog jag mig an mer jobb och studier vilket gick bra till en början, men med en hjärna som gärna tar sig an saker till 110% och med en sårbarhet för depressioner så fick jag det inte att fungera i längden, utan har kraschat två gånger i depression/utmattning.

Fått hjälp av ECT-behandling
Dessa depressioner har jag kommit ur tack vare ECT behandling (elektrisk stimulering av hjärnan). Uppsala har en fantastisk ECT: enhet. Den andra gången jag fick en serie ECT så visste man redan att jag svarade bra på behandlingen så då kunde de dra ner på styrkan och jag slapp minnespåverkan. Redan efter två behandlingar så var jag på banan igen – helt fantastiskt!  Det är även en trygghet för mig att veta att ECT alltid finns där om jag skulle få en ny depression.

Att inte glömma bort sitt sociala liv

är också viktigt för att få en balans i livet och inte isolera sig.

Utvecklat strategier som hjälper mig att må bra
Eftersom min ADHD gör mig extra sårbar för depression/utmattning så har jag behövt utveckla strategier som hjälper mig att hålla mig frisk och må bra. Jag använder en papperskalender och planerar en vecka i taget. Ska jag ta ett beslut kring hur mycket jag ska studera eller liknande så bollar jag alltid med anhöriga och sjuksköterska. Ofta när jag säger något högt istället för att tankarna får surra omkring i huvudet så kommer svaret ganska automatiskt och det är lättare att komma fram till vad jag behöver just då. 

Övar mig på att tacka nej
Jag övar också på att tacka nej istället för att boka in allt på samma dag. Har jag egna planer så ska de värdesättas, precis som om jag har något inbokat med en kompis. Men att inte glömma bort sitt sociala liv är också viktigt för att få en balans i livet och inte isolera sig.

Strukturer viktigt
Struktur får mig att må bra och därför försöker jag hålla mig till vissa rutiner som gör att vardagen fungerar. I hemmet försöker jag hålla det hyfsat städat och strukturerat. Om det är skitigt eller stökigt tar det onödigt fokus och energi från mig. Mat beställer jag en gång i veckan och har på senaste upptäckt matkasse med förbestämda rätter som jag har 3 gånger varje vecka. Det är väldigt hjälpsamt när jag är trött på eftermiddagen och inte orkar komma på någon middag.

Träning hjälper mig
En annan sak som är viktigt för mig är träningen som hjälper mig att hantera stress, ger mig bättre sömn och gör att jag mår bra i kropp och psyke. Upplever mig själv mer balanserad och fokuserad när jag tränar regelbundet.

Det blir bättre och det finns bra hjälp att få

Pluggar på universitetet
Idag pluggar jag på universitetet och mår ganska bra men det är en ständig balansgång. Jag behöver ”hålla i” min energi och får inte köra på 100% för då blir min hjärna lätt utmattad och det kan leda till en allvarlig depression. Samtidigt som återhämtningen inte får bli för tråkig eller ensam. Det är en daglig balans, att få tillräckligt med aktivitet och socialt sammanhang, men också att vila och återhämta mig.

Det blir bättre!
Till alla ni som lider av psykisk ohälsa vill jag bara säga att; det blir bättre och det finns bra hjälp att få även om man kan behöva kämpa för att få den. Ett tips är att ta kontakt med en självhjälpsgrupp och få lära känna andra i liknande situation och ta lärdom av varandra. Och våga prata med nära och kära – det finns stöd och erfarenheter att lära av.