Berättelser

”Jag kände som att jag var på väg att dö.”

Mitt namn är Pontus Karlsson, 28 år gammal och bor i Örebro. Mitt liv går mycket ut på att jobba, spela TV spel, kolla på film, lyssna på musik och umgås med vänner och flickvän.

Sångare i hårdrocksband

Då intresset för musik är väldigt stort så är jag medlem i ett hårdrocksband själv där jag är sångare i ett band som heter Generation Loud. Jag har också ett stort intresse för Japan och dess kultur vilket jag kommer komma mer in på men först ska jag prata om vad som hände med mig och min psykiska ohälsa.

Jag började skaka, känna domningar i händerna, hjärtat gick i rusning och tårarna forsade.

När allting började

Allting började när jag var på jobbet en dag under år 2015 då jag hade blivit osams med min arbetskollega som jag ville väldigt väl och jag var intresserad av henne men så brast det på grund av att allting sket sig. Jag började sedan få panikångest för att jag hade lagt all min energi på henne. Jag började skaka, känna domningar i händerna, hjärtat gick i rusning och tårarna forsade. Jag kände som att jag var på väg att dö. Min omgivning runt omkring tog väl hand om mig och ville finnas där på alla möjliga sätt och en utav dom vart t.om nästan rädd.

Jag har levt/lever med än idag med att inte ha orken att laga min egen mat.

Jag fick åka in till akuten för att kolla mig då jag fick reda på att det var en helt vanlig panikångestattack. Detta har sedan påverkat mig i livet under flera år. Jag går på tabletter mot depression och det är inte över än idag. Nu har jag levt ett både bra och dåligt liv med en till viss del god hälsa men också ett liv med självmordstankar och viljan av att självskada mig själv. Jag har levt/lever med än idag med att inte ha orken att laga min egen mat. Det är jättesvårt just nu.

Min vändning

När jag verkligen sedan tänkte ta mitt liv på riktigt så var året 2017 och jag kämpade och jag kämpade även uppe på scen som sångare då vi lirade på festival samma år. Efter all detta kämpande så tog min vändning sig till slutet av året då jag reste till Japan som jag hade velat sedan 2012. Jag blev allt gladare och jag fick se någonting fantastiskt.

..men det är fortfarande ett kämpande med psykiska ohälsan då nya förändringar sker i livet..

Min framtida plan

Idag mår jag bra av tanken och bilderna av att jag dessutom har sett artister därifrån och varit i landet + att lyssna på musiken, men det är fortfarande ett kämpande med psykiska ohälsan då nya förändringar sker i livet och saker och ting kommer upp som gör att samma tankar kommer tillbaka. Min framtida plan är nu att stanna kvar på de jobb jag trivs med, fortsätta umgås med vänner som gör mig lycklig och t.om flytta ihop med flickvännen och bli sambos.

Ett tips till alla

När jag tänker tillbaka på denna historia så känner jag att vilket himla liv jag har levt och det är helt otroligt att jag står här idag överlevande. Ett tips jag skulle vilja ge till alla ni som läser detta är att försök gå ut i friska luften. Ta en promenad eller träna regelbundet. Gör så mycket som möjligt av de ni är intresserade utav och vad ni brinner för det hjälper er otroligt mycket. Mycket handlar om psyket men också vad ni känner i era hjärtan.

Mycket handlar om psyket men också vad ni känner i era hjärtan.

Tack så mycket för att ni tog er tiden att läsa allt detta. Ni är fantastiska.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *