Min hjärna behöver en avknapp

Hade fullt upp hela dagen igår, så idag planerade jag att ladda batterierna och ha en nästan olagligt lat slappardag. Ni vet, typ ligga kvar i sängen aslänge, slökolla på någon lagom hjärndöd tv-serie, och äta väldigt lite annat än choklad. Hade det inte varit för att jag sover över hos mina kompisar just nu så hade jag inte ens planerat att dra på mig byxor.

Mitt problem är att jag tycker det är alldeles för skönt att ha viktiga saker gjorda. Jag vet att jag kommer gå runt och tänka på allt jag behöver göra annars, och oroa mig för att jag inte kommer hinna få allt gjort i tid. Det går liksom inte riktigt att slappna av för mig om jag skjuter upp saker.

Så jag bara ”råkade” öppna min jobbdator, och snubblade med fingret över några enkla grejer jag har att göra den här månaden… Tre timmar senare kom jag ihåg att det ju var slappa jag skulle göra.

Seriöst, så dålig jag är på att ta det lugnt. Det är liksom därför jag måste planera i förväg att inte göra någonting. Visst, det är inte alltid jag lyckas med det även om jag planerar in det i kalendern, men att ha det någonstans i bakhuvudet brukar ändå hjälpa lite. Som idag. Det hjälpte mig att stänga ner jobbmejlen till slut, klicka bort alla notiser på telefonen, och försöka tvinga min hjärna att ta ledigt resten av dagen. Eller i alla fall få den att tänka på något mer avslappnande än typ arbetstimmar, läkarintyg, pensionssparande, eller nästa års skattedeklarering.

Det hjälpte också att kompisarna vaknade och kom ut i vardagsrummet, tillsammans med alla husdjuren. Jag tycker det är mycket lättare att göra ingenting om det är mer som händer runtomkring mig. Det är som att min stress kan härja fritt i huvudet när jag är ensam med mina tankar, om det låter vettigt?

Det var lättare att släppa jobbet när jag kunde småprata lite samtidigt som jag skrev på datorn, eller kolla upp någon gång ibland när de andra satt och spelade Assassin’s Creed. Sakta men säkert lyckades de dra med mig i slappar-andan, utan att egentligen göra någonting. De hjälpte mig bara genom att sitta i samma rum.

Resten av dagen var verkligen bara segande framför Youtube, och det var precis vad jag behövde. Det, och en jävla massa choklad.