Sista inlägget
Bildtext: En Emma som utstrålar glädje och faktiskt känner den
Wow! En hel vecka har gått och jag vill rikta ett stort tack till Våga Prata som har gett mig utrymme att uttrycka mina tankar och erfarenheter här och jag vill även rikta en cyberkram till dig som tragglat dig igenom mina, något långa, inlägg och följt med på min resa denna vecka. TACK!
Att få blogga här var nog varit bland de mer utmanande sakerna jag tagit på mig. Att öppna upp sig och dela med mig av min erfarenhet av ångest har faktiskt genererat ångest. Hur modig jag än försöker vara så har jag ändå känt mig nervös, orolig över vad ni som läser detta ska tycka och orolig för hur min omgivning har svarat på detta. Jag har varit öppen och ärlig i mina inlägg och delat med mig av erfarenheter som jag faktiskt aldrig trodde jag skulle våga dela med mig av, än mindre på en blogg. Men nu finns texterna här, nu finns mina tankar och mitt lilla avstamp i debatten här, och det känns rätt häftigt ändå?! Jag känner mig lite överväldigad men samtidigt rätt stolt för att jag faktiskt har vågat prata.
I framtiden och mer specifikt i min framtida yrkesroll drömmer jag om att få göra liknande saker, att våga ta plats i debatten och att få med andra på tåget. Även om du som läser detta kanske inte erfarit ångest eller annan psykisk ohälsa så är det så viktigt att delta i debatten ändå, för att motverka skammen som finns än idag.
Ångest eller depression kan drabba vem som helst och orsakerna kan vara många, men jag tänker lämna er med några sista ord som är viktiga att ha med sig i debatten:
- Att prata om sina känslor är inte samma sak som att visa sig svag, det är mänskligt.
- Att uppleva ångest eller att känna nedstämdhet handlar inte om att man gett upp på sin tillvaro. Medellivslängden för en människa idag är ca 80 år. Att gå 80 år utan att vara med om toppar och dalar är väl ändå ganska orimligt? I mitt huvud iallafall.
- Det blir bättre: efter regn kommer solsken. Det kanske är livets största klyscha, men ack så sann den är. Du kommer inte att må skit hela tiden, även om det känns så i stunden.
Med det sagt är mitt slutliga tips, oavsett om du själv är drabbad eller har någon i din närhet som lider av psykisk ohälsa. Läs på! Det finns så många bra plattformar, böcker och stödlinjer där du kan lära dig massor om ämnet. Ställ frågor även om de är obekväma, var tydlig med att du vill lära dig och att du vill öka din förståelse kring personens/ditt egna mående och lyssna framförallt på dig själv och till dina nära och kära. Bra kommunikation minskar risken för missförstånd och frustration, försök vara öppen med hur du känner inför situationen, försök att VÅGA PRATA!
Tack för mig, eller som jag brukar säga: Taco’hai!
