Ett inre kaos

Dagarna gick, det blev veckor och sen månader. Efter tre månader undrade jag varför ingenting hände, jag hade ju försökt hjälpa till på vägen men ingenting hände. Jag kände mig konstig. Googlade mina känslor ”Depression – 1177 vårdguiden” Det var bland det första som kom upp när jag googlade på saker som ”jag känner mig ledsen jämt, vad ska jag göra?” Jag förstod inte vad det var jag läste. Massa saker dök upp, depression och ångest. Vad var allt det här? Jag googlade ännu mer och insåg att både depression och ångest stämde in på mig. Jag var så förvirrad, hade jag en depression? Hade jag ångest? Och ett dödsbesked? Vad är vad? Vad kommer hända härnäst?

Det var ett inre kaos som ingen fick ta del av. Jag visste inte vad jag skulle göra. Jag kände mig som ett spöke, ett skal. Jag hade ett konstant tryck över bröstet. Men, en dag, av ren och skär olycka så råkade jag göra illa mitt finger,

Jag minns att jag började känna mig levande, jag kunde andas! På första gången på flera månader! Var det såhär jag skulle ta bort det tomma och känslan av att inte kunna andas? Jag googlade igen. ”Att skada sig själv kan vara ett sätt att försöka hantera svåra känslor. Det kan kännas som att det hjälper i stunden, men på sikt kan det få dig att må sämre.” Det kom upp på 1177.

Jag minns hur jag tänkte tyst för mig själv ”hur, hur kan man vilja skada sig själv? Göra sig illa med flit?” Jag kunde verkligen inte förstå hur man kan drivas av en sådan enorm ångest.

Jag minns hur ont allt gjorde inombords samtidigt som jag var så tom. Allt och inget på en och samma gång. Men, jag hade alltid ett mantra i mitt huvud som pågick konstant: ”Det kommer bli bättre, det är bara en tuff period. Det måste bli bättre.”