Min värld är viktig.

Din värld är viktig. Du behöver ha dina egna perspektiv och dina åsikter. Det är din rätt till ditt eget liv.

Jag har blivit omtumlad på nytt och glömt mitt eget värde i min egna historia, som att den var utan värde och av illusion. Känsligheten har väl aldrig varit skrytsam för mig, men idag vill jag lära mig hylla den och acceptera den lilla människan inom mig. Jag är tillräcklig trots mina sår. Hur jag ser på världen angår egentligen ingen annan förutom mig, och om jag vill dela med mig av mina lärdomar och synsätt så är jag högst tillåten. Det är trots allt ett fritt land. Får jag lov att andas? Till slut börjar du ifrågasätta hela din existens och ditt varande. För vem egentligen? Ingen är värd att kasta bort sig själv för. Den insikten fick jag lära mig den svåra vägen. Gå igenom helvetet och tillbaka, vrida och vända på kära kroppen under natten. Vart gör det ont? Överallt.

Du behöver prata ut. Läka ut, känna med hela ditt väsen för att läkas. Jag som trodde det var överskattat, och jag underskattad. Så lätt händer det att du börjar sjunka mer inåt och drunknar i din egen förtvivlan. Jag vill bara
räcka till och vara mig själv. Varför är inte hon okej, den lilla tjejen under sängen som gråter.. Visst är hon det. Även om hon må vara lite udda och kantstött så är hon värd ett liv. Lilla gumman. Jag vill omfamna allt du är,
sakta men säkert lovar jag dig att bli buren och uppskattad. Utan att få lov att få flyga när du var menad för detta så dör du sakta inombords. Jag vill vara jag, hör jag skriket inombords.

Min värld är viktig. Jag uppfattar som så att jag skulle hjälpa ganska tidigt, och att jag inte fick plats till just då. Men idag vill jag ta den platsen till mig själv. Hjälpa andra, men först mig själv. Jag uppfattade också att jag var
en idiot som inget kunde, men jag räcker gott och väl till att lära mig. Kan man inte bara få känna sig okej? Jag uppfattade också att allt var mitt fel om något gick snett. Det finns ju så många fler som kan fela runtomkring,
och logiskt sätt så kan jag omöjligt skapa fel hela tiden. Detta är några utav mina perspektiv, mitt känsloliv. Du skapar ditt eget genom dina upplevelser och tankar.

Jag måste få ta tillbaka min styrka till min historia. Fast att jag lätt kan inse hur jag blir sedd utifrån så ska detta inte stoppa mig till att leva ett gott liv. Jag tror jag alltid har tänkt allt för mycket på hur jag måste uppfattas av
andra. Likaså hur mina närmsta uppfattar deras egna liv, och hur de kan tänkas se på mig. Det är mina tankar. Ingen ska kunna tas ifrån rätten till att leva. Jag vill ju inte att andra inte ska få ha sitt eget sätt att tänka, röra sig eller prata. Jag tror att det är viktigt att berätta sin historia ifall man vill delge denna och hjälpa andra från att
känna sig lika ensamma.

Marielle Back