Acceptera mina diagnoser

Trots att det var en lättnad att bli diagnoserad och kunna få lämplig hjälp var det på samma gång lite svårt att acceptera. I början såg jag det som något jag behövde ”bota”. Jag tänkte att om jag försökte tillräckligt hårt kunde jag tillslut bli av med dom, eller lära mig att bli som en person utan dom.

Jag har utvecklats mycket, hittat bra hjälpmedel och metoder, och fått min vardag att fungera bättre. Men jag har fortfarande svårigheter som kommer vara med mig resten av livet. Det känns okej nu. Jag måste inte bli som en person utan autism, det var inte det som var målet.

Det är mycket lättare att acceptera mig själv nu när jag har det här tankesättet. Jag är inte lika hård mot mig själv när jag inte klarar saker så bra som jag vill. Jag har faktiskt många bra egenskaper, vissa av dom skulle jag nog inte ha om jag inte hade mina diagnoser.

Jag känner mig såklart inte alltid lika positiv, vissa dagar är jag bara arg och besviken på mig själv. Men jag känner inte så varje dag längre och det för mig är en stor framgång.