Kärlek

Kärlek är något som driver oss framåt, det är det viktigaste för oss alla. Man måste få känna sig uppskattad, respekterad och älskad. Läkning ger dig detta, något som också kallas självkärlek. Kärlek finns i så många olika saker, som att finna kärlek i att måla, eller att ge kärlek till de runtomkring. Vi måste förstå att kärleken är vår vägvisare.

Trots mörker så finns det hopp, inombords finns också ljuset. När man är mitt inne i någon process så glömmer man ibland bort hur ljuset ändå finns hos en, då får kanske någon nära påminna dig om att det fortfarande finns där inne.

Kärlek i djuren, naturen och människorna finns alltid där. Det svåraste kan vara att finna den hos sig själv när man blivit sviken. I mitt liv försöker jag hitta tillbaka till lilla barnet hos mig, där alla känslor är tillåtna och där kärleken spirar. Läkning kan ta tid, och vägen kan kännas ensam ibland. Men då och då får du komma ihåg hur det faktiskt finns ljus här och där. Jag vägrar tappa hoppet, det är min drivmotor.

När saker börjar kännas mer krävande och jobbiga brukar jag komma tillbaka till mina mål och visioner. Jag försöker acceptera mig själv, att där jag är just nu är en mellanlandning till något större och bättre. Det finns också kärlek runt mig och jag försöker alltid se det goda i andra trots deras brister. Utmaningen kan ligga i att älska sig själv fullt ut, men jag tror jag kommer dit sakta men säkert. Sedan kan man inte alltid vara helt perfekt och man trillar ibland tillbaka till mer negativa tankebanor, men med tiden lär man sig respektera sina egna misslyckanden.

Jag vill mest undersöka mig själv och veta mer om var jag kan behöva tycka om mig själv mer. Men att jag också behöver låta mig få ha en sämre period när den kommer. Man kan inte alltid vara på topp, att vara människa är att fela och tvivla emellanåt.

För er som upplever svårigheter med just kärlek ibland är inte konstiga, för er som tror att du måste kunna känna dig uppslukad av självkärlek behöver inte oroa sig. Många går igenom faser där man inte är på topp. Själv kan jag vara hård mot mig själv och önska mig vara uppåt och glädjefylld under sämre tider. Men jag kan bara göra mitt bästa.

När jag blir förälskad kan jag nästan tappa bort mig själv också, för att jag bara fokuserar på den här super bästa människan, det är också okej. Att bli upp över öronen kär, viktigt att låta sig få dras med ibland. Det kan hända som så att jag överanalyserar saker när jag väl är i dem.. Därför vet jag av egen lärdom att man ska låta sig få känna och bara vara, men att också vara rädd om sig. Den första personen man ska bli förälskad i kanske är en själv, så gott man kan. Jag vill tänka mig att det är lätt, men det är en inre resa som kräver tålamod. Kärleksstigen är en vacker sådan, men den har också sina törnar och fallgropar. Det gäller att borsta av sig lite och våga igen. Allt i livet kräver balans, och din balans är kanske helt annorlunda än min.

Min stig består av att jag ska försöka lära mig göra nya saker, våga träffa nya människor som jag inte brukar göra, men att man ändå har gemensamma nämnare, måla mer, hitta nya intressen och vara mer med mig själv. Resans betydelse är för att jag behöver förnya mig samtidigt som jag måste hitta mig själv mer. Vad som är viktigt är att förlåta och vara snäll mot sig själv. När man går igenom många nya utmaningar blir man lättare trött och det är påfrestande. Ett mantra som jag använder mig utav när jag har hög ångest är “Allt är okej”. Sedan försöker jag använda ett andra mantra vid depressiva och misslyckande tankar “Jag gör så gott jag kan, mer kan jag inte göra just nu”. Ge kärlek till dig själv när allt är som värst, det är då man som minst kanske ger sig den. Värt att tänka på, när du mår som sämst ska du ta hand om dig själv som mest. Kärlek till er alla! <3