Att bryta den normaliserade ångesten
När jag sitter och skriver dagens inlägg kollar jag på min telefon och ser en notis från Juristprogrammet i Uppsala. De har precis tillsatt en ny arbetsgrupp som ska arbeta för studenternas psykiska välmående. Det är fantastiska nyheter och kommer inte en dag för tidigt.
Det är väldigt många studenter som stundvis mår väldigt dåligt, dagliga känslor av stress och ångest finns hos dom flesta. Mycket av dom känslorna är kopplade till just skolan. Det har nästan blivit normaliserat att stundvis må psykisk dåligt när man pluggar på universitet och jag har flera gånger varit med om folk som har gråtit innan tentan och låst in sig på toaletten inför redovisningar. Många struntar i att sova för att istället sitta uppe och plugga och stress är en normal del av vardagen. Jag kan bara tala från min egen erfarenhet men jag tror att det är en blandning av hur utbildningen är upplagd och prestationsångesten som finns hos många studenter.
Ibland kan jag tycka att utbildningen måste ses över. Det finns perioder där det helt enkelt är alldeles för mycket att göra i skolan. Visst, det ska inte vara alldeles för lätt att plugga på universitet men det måste gå att hitta en balans mellan att lära sig det man ska och studenternas välmående. Sedan tror jag, som jag nämnde, att det hos många studenter finns en enorm prestationsångest även när ens prestationer inte egentligen har någon reell betydelse. Även fast ett seminarium inte är betygsatt så känner många att dom måste kunna allting och kunna svara på alla frågor.
Jag hoppas att den nya arbetsgruppen ska leda till en förändring, för det behövs. I alla fall att studenter ska se problemen och våga prata om dom, vilket är ett steg i rätt riktning.