Vem är den där ångesten och hur blir jag av med den?
Idag snubblade jag över ett inlägg på facebook som handlade om mentalisering av ångest. Det är en livscoach som menar att han har lösningen på psykisk ohälsa och sa att man kan välja bort ångesten genom mentalisering. Det gav mig verkligen en tankeställare kring hur vi samtalar om psykisk ohälsa som ett “val” på sociala medier. Min fina algoritm på diverse sociala medier ger mig motiverande videoklipp om hur man tar sig ur ångest genom att välja att tänka positivt. “Välj att inte ha ångest” säger han glatt i sin video och jag blir så frustrerad över detta. Vad menas med att välja att inte ha ångest? Kan någon där ute förklara, för jag verkar ha missat den där magiska knappen som plötsligt trollar bort ångesten?
Jag är däremot helt med på bollen gällande att arbeta med positiva tankebanor och att reflektera över vilka känslor som bidrar till ångest. Det glöms bort i de här positiva livsstilsförändrande klippen och det som gör att jag reagerar så starkt varje gång jag ser inlägg som dessa är att psykisk ohälsa faktiskt inte är ett val. En person som är drabbad av psykisk ohälsa väljer inte att må dåligt.
Det finns så mycket forskning som understryker att psykisk ohälsa inte endast påverkas av miljö utan även kan påverkas av biologi. Depression har visat sig bero på brist på signalsubstansen serotonin vilket gör att man saknar det ämne som ska göra en glad. En panikångestattack beror i grund och botten på att kroppen reagerar fysisk på en stressad situation och du går in i “fight and flight mode”, det vill säga att kroppen stänger av sina funktioner i syfte att på bästa möjliga sätt överleva en farlig situation. När jag får en panikångestattack kan jag inte tänka: “Nu ska jag inte ha ångest”, min kropp är redan inställd på att springa fort som bara den och fly från den farliga situationen jag blivit utsatt för: i dagens samhälle kan det gälla en tanke som oroar mig eller triggar min ångest, men om vi går tillbaka i tiden så utvecklade människan denna förmåga i syfte att fly från rovdjur eller liknande farlig situation.
Helt ärligt blir jag lite illa till mods när jag ser klipp som dessa i flöden som når ut till så många människor. Det får mig även att fundera över när vi ska börja bemöta psykisk ohälsa som det sjukdomstillstånd det faktiskt är och inte formulera psykisk ohälsa som ett val som endast drabbar svaga individer? Jag är redo att fortsätta kämpa för detta, att fortsätta problematisera hur psykisk ohälsa framställs i dagligt tal och jag tänker fortsätta vara precis lika jobbig och ifrågasättande mot de som inte förstår. Detta i förhoppning om att jag och andra personer som lider av psykisk ohälsa en dag kommer sluta känna sig som elefanten i rummet och slippa skämmas.