Det blev bara mörkt och jag föll ihop

Att leva i min egen lilla bubbla och låtsas att allting är bra tog väldigt hårt på mig. Varje kväll som jag kom hem var jag helt slutkörd, mörbultad i kroppen och ville bara slänga mig i sängen. Jag hade ansträngt mig så pass mycket bland människor att min kropp inte orkade mer. Det kändes som skådespeleri varje dag, för att jag inte ville visa mig svag. Jag ville inte att andra skulle se mig som en ledsen och komplicerad människa.

Hösten/Vintern 2019 nådde jag botten. Från att festa varje helg, jobba och inte få tillräckligt mycket sömn. Jag älskade mitt jobb och kunde känna att det var en bra miljö att vara på i med mitt mående. Jag jobbade på coop och var även ansvarig för Picadeli. En dag ändrades allt, det var väldigt jobbigt att gå till jobbet. Det var inte kul längre, vårt team hade splittrats. Vi hade fått en ny chef, som inte brydde sig.

Jag gick till jobbet med feber, förkylning, hosta ja allt möjligt. Jag var tvungen att berätta för min chef att jag faktiskt inte mådde bra psykiskt. Vilket hon sket fullständigt i. Några veckor senare ville hon dra bort timmar på mig, hon ville ändra mitt kontrakt utan anledning. Jag visste mina rättigheter och tog självklart kontakt med facket!

Dagarna gick och det blev bara värre och värre. Jag kämpade med att behålla mitt jobb och mina timmar. Jag förstod inte vad jag hade gjort chefen, jag skötte mitt jobb och jag gjorde det jävligt bra! En dag pratade jag med min kollega i telefon, jag var helt förstörd och började gråta. Från ingenstans hör jag mig själv säga “jag orkar inte mer, jag vill inte leva!”. Detta var första gången jag någonsin sagt det ut högt eller till någon annan. En timme senare föll jag ihop ute i butiken och tog mig därefter till psyket pga självmordstankar. Tre dagar senare blev jag polisanmäld, svartlistad och uppsagd med omedelbar verkan. Jag hade glömt att betala två stycken redbull.