Det blev allt mörkare

Mina val i livet satte självklart spår. Många människor blev fysiskt skadade men inte bara det utan även psykiskt och själsligt. Jag var extremt hotfull hela tiden och med den gruppen utav folk jag rörde mig med som var precis lika hotfulla så fick vi någon form av maktposition. Folk blev rädda för oss vilket jag utnyttjade. Jag njöt av att se rädsla i folks ögon. Det gav mig tillfredställelse. Jag kunde tvinga folk till att göra skitarbeten åt mig och sen inte riktigt ordagrant men ’’spotta dem i ansiktet’’ som tack för hjälpen.

Jag har inte nämnt någonting om familjen tidigare men jag är uppväxt i en fullt fungerande familj utan någon form av problematik egentligen. En jättebra uppväxt så dessa brister kommer inte därifrån utan allt detta som hänt är helt på mig och anledningen till att jag knappt har nämnt familjen är för att jag väldigt sällan var hemma. Men min familj som bestod utav min mamma, min lillebror som är 2 år yngre och även en extra person tog ordentligt med skada utav mitt beteende. Jag blev abstinent utav substanserna i mitt missbruk så det plus det hatet jag redan bar på gjorde att den tickande bomben jag tidigare beskrev mig som nu var en evig explosion. Lika hatisk, våldsam och hotfull som jag var ute på gatorna var jag hemma. Jag slog sönder saker, slängde saker, välte omkull saker och förstörde väldigt mycket i hemmet för att inte tala om hur mycket jag förstörde familjemedlemmarna. Jag kunde inte vara hemma och började därför rymma hemifrån. Jag packade väskor och stack mitt i nätterna eller mitt på dagen och körde över allt och alla i huset som stod i min väg och bara försvann i dagar, veckor och även månader. Det blev som man säger ’’ringar på vattnet’’ dvs det var inte bara dessa familjemedlemmar som tog skada utan även annat folk längre ifrån men ändå familj som till exempel min morfar. Även andra människor runt omkring blev påverkade utav mitt sätt att leva.

En gång jag rymde hemifrån kom jag hem samma kväll i en polisbil. Det var så att söndagen veckan innan hade jag åkt fast påverkad och med narkotika i fickan. Det blev inget utav det då det jag hade i fickan inte var narkotikaklassat men hur som helst så utav den händelsen hade jag nu fått utegångsförbud. Fredagen därpå fyllde en kompis år och jag SKULLE ut och fira honom så jag packade väskan och skulle ut. Min mamma vägrade tillåta mig att gå ut (vilket jag självklart förstår idag varför men kunde inte förstå det då) men så hon ställde sig i vägen för ytterdörren och skulle inte släppa förbi mig men jag skulle ut så den kvällen använde jag, som jag tror var första och förhoppningsvis sista gången, fysiskt våld mot henne. Jag tog tag i henne och slängde henne åt sidan. Sedan sprang jag ut och min lillebror sprang efter och skrek på mig (vilket jag också självklart förstår idag men inte då). Här bröts även min och min lillebrors relation helt och hållet.

Hur som helst, denna kväll hamnade jag som nästan alltid i slagsmål fast den här gången åkte jag fast för det. Polisen plockade mig och skjutsade hem mig som misstänkt till misshandel som jag vid ett senare tillfälle dömdes för. Det blev skadestånd och samhällstjänst. Men innan domen, rättare sagt direkt efter denna vecka som jag beskrev blev det så att jag var hos min pappa och halvbror (som är 5 år yngre än mig) som bodde då och fortfarande gör i Stockholm varje helg ett tag för att mamma inte vågade ha mig här i Karlstad. Dock så var jag ju fortfarande här under veckodagarna och sedan till slut på helgerna igen också.

Allt fortsatte att ständigt rasa och snart nådde jag min absoluta botten.

Fortsättning följer.