Man kan ha kul utan alkohol

2019 var året som denna meningen försvann från mitt huvud. Denna meningen är något jag har vuxit upp med, något jag alltid sagt till mig själv.  Jag har aldrig varit någon partyprinsessa. Men 2019 förändrades allt. Jag drack bort mina känslor, jag drack varje fredag och lördag. Jag drack så mycket att jag inte kom ihåg något, vilket är något av det värsta jag vet. Jag började dricka även om jag skulle jobba dagen efter, för jag kände att “nä, jag måste få ha lite kul”. Jag var ute på nattklubbar, jag kom hem sent på morgonen. Jag spårade totalt, men av vilken anledning?

Jag mådde fruktansvärt dåligt med mig själv. Jag ansåg att jag var en hemsk människa, en kall och oviktig människa. Jag kunde inte sova om nätterna då jag hade så mycket tankar som snurrade i huvudet. Så istället för att söka hjälp, “hjälpte” jag mig själv. Jag började dricka, massvis! Då jag ansåg att detta var min enda utväg, min enda utväg till att tappa bort mina tankar och låtsas att allting är bra. När jag väl kom hem där på morgonen, så somnade jag direkt. Jag fick ju bort tankarna och jag somnade direkt när jag gick och la mig.

Under våren 2020 fick jag min första panikångestattack pga alkoholen. Jag låg på golvet i mitt badrum och kunde inte andas. Jag minns inte så jättemycket från denna kvällen, minns bara vissa delar.

Jag har lyckats ringa en gammal vän, som sedan kopplade in 112. Jag minns hur dem sa till mig att fokusera på min andning. Jag minns att jag grät och försökte fokusera. Tyvärr lyckades jag inte och tuppade av. Min lägenhet har sedan blivit stormad av min väns familj och tillslut kom ambulanspersonalen. Min panikångestattack varade i ca 2 timmar och har verkligen satt skräck i mig.

Idag vågar jag inte dricka, jag har inte ens något sug efter det. Jag kan ta ett glas vin ibland bland vänner, men det är knappt att jag dricker upp.

Man kan ha kul utan alkohol