Bloggen,  Davids blogg

Vägen jag valde

Jag var nu 15 år och hade passerat vägkorsningen i livet liksom vilket håll jag skulle gå åt. Mitt val då och alla mina val i en lång tid framöver gick rakt nedåt. Hålet som jag bar på och hade burit i hela mitt liv blev allt större. Jag skrev i det tidigare inlägget att mina handlingar blev grövre och konsekvenserna värre men nu hade jag tagit det till en helt ny nivå.

I den nya kretsen jag befann mig i hände det saker som det egentligen från början kändes som att jag hade väntat på i hela mitt liv. I och med att dessa människor jag nu rörde mig runt var precis som jag så kan man säga att det kaoset jag var och skapade blev gånger det antalet personer vi var i alla situationer plus mycket mer.

Någon stans visste jag att dessa handlingar var fel men samtidigt så njöt jag utav att göra det efter som att det gav mig den effekt jag alltid sökte, det fyllde mitt tomma hål.

Jag upplevde det som att det tomma hålet var töjningsbart för ju mer jag fyllde det desto större blev det vilket skapade en otrolig stress, alltid på jakt efter att bli hel.

Det var en ständig stress, oro och förvirring. Jag var mer eller mindre alltid arg, rastlös och missnöjd. Jag kände mig som en tickande bomb som kunde explodera när som helst. Detta skapade självklart ångest och nu började den psykiska ohälsan dra i gång på riktigt.

Uppmärksamhet, bekräftelse och adrenalin som jag tidigare hade använt som medicinering till mina inre problem räckte inte längre till utan nu kom missbruk in i bilden.

Jag blev en heltidsmissbrukare från start. Det blev min livsstil. Dessutom för att ha råd med mitt missbruk kom även kriminalitet in i bilden. Bortsett från våldet som självklart också är kriminellt så började jag med försäljning utav en viss substans som inte bara gav mig pengar utan det gav mig även varor ’’gratis’’. 

Detta nya levnadssätt gav mig det jag sökte samtidigt som att allt bara blev värre. Ilskan jag bar på slutade aldrig utvecklas och hade nu vid det här laget blivit hat. Jag blev hatisk mot staten, mer eller mindre mot alla myndigheter och hela samhället i sig. Jag började totalt tappa kontrollen. Detta hat gjorde att jag blev, som folk har beskrivit mig som, helt oförutsägbar och kunde ’’attackera’’ folk helt oprovocerat. Slagsmål blev nästan som en hobby. Jag tog ut mina jobbiga känslor med knutna nävar på både främmade människor och folk som stod mig nära. Blev oense med väldigt mycket folk och nu var det inte längre lärare och rektorer utan nu var det socialtjänsten och polisen.

Självklart gjorde allt detta en påverkan på min skolgång också. Jag tappade koncentrationen helt och hållet och fann inget intresse alls skolan. Jag förstod inte ens vad meningen med det var utan jag upplevde det mest som en plåga, som ett straff. Om jag ens var på skolan så var jag ändå inte ’’där’’ då jag satt påverkad på substanser hela dagarna och gjorde annat. Detta gjorde självklart att jag halkade efter vilket även också skapade en stress trots min åsikt om skolan.

Ångesten växte och allt annat eskalerade mer.

Fortsättningen följer i nästa inlägg

Träffar: 1022

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *