När polisen knackar på

När polisen knackar på och man vet vad det är frågan om.

Man är en fara för sig själv. Jag tyckte själv inte att jag var sjuk så jag öppnade inte dörren. Då kommer en patrull till. En polis står nedanför balkongen, vet inte om de tänkte att jag skulle hoppa ut den vägen. Några står o knackar på o vill att jag ska öppna. Till sist kommer de in. ”Hur mår du?”

Jag hade blivit sextrakasserad på jobbet, utlöst en krisreaktion så jag tog mig inte för någonting, satt mest hemma o grät. ”Jag mår bra” som att de skulle tro på det. ”Läkaren vill prata med dig så du får följa med oss”

Jag har en läkarkontakt eftersom jag var sjukskriven och vi hade kommit överens om att jag skulle ta tag i mitt liv, men jag kunde inte. Därför blev han orolig. Han har då skrivit ett vårdintyg, vilket betyder att de får ta in mig på tvång. Kriterierna för det är att man är en fara för sig själv, eller någon annan. I mitt fall, en fara för mig själv. Då sker en handräckning av polisen. Så in i polisbilen, utan någonting med mig, upp till psykakuten. Där kommer man in med två poliser, ja man går ju in utan att vänta. Träffa en annan läkare som lägger in mig med stöd av Lpt, lagen om psykiatrisk tvångsvård.

Inte kul att ha Lpt, man får inte komma o gå som man vill, som man annars kan göra när man är inlagd. Att dessutom inte ha några personliga tillhörigheter med sig gör inte saken bättre, det enda jag hade var kläderna jag hade på mig, mobil, leg och kontokort. Som tur är har jag världens bästa vän som kom med grejer till mig senare. Men innan dess får man låna
kläder och hygienartiklar.

Jag blev inlagd i fem veckor, och idag mår jag bra.

Tacksam för de som uppmärksammade hur jag
egentligen mådde ❤