Antons blogg,  Bloggen

Färgfläckar

Jag sitter i min mammas ateljé. På Lp-spelaren snurrar Frank Sinatra, hans sång ackompanjeras med ett hemtrevligt sprakande.

Överlappande stänk av vit, beige och blå torkad färg pryder mina händer. Fragment av det abstrakta mönstret sträcker sig, på vissa ställen, ända upp på mina underarmar. Spåren av vad jag gjort går att följa vidare, upp på min målarskjorta. En prick av här här och där längst de uppkavlade ärmarna. Mycket av skjortan är så rikligt utsmyckad av färgfläckar så att jag inte kan urskilja vad som kommit från dagens arbeten, och det från tidigare sessioner.

Målning är något väldigt speciellt för mig, att få bygga upp något med färg och form tycker jag är otroligt. Måleri är återhämtning, en typ av vila, för mig. Min hjärna hamnar i någon form av hyperfokus. Världen runt om skalas bort, lager efter lager.
Trots att min hjärna går på högvarv så känner jag mig återhämtad efteråt. Mitt fokus helt uppslukat av duken, färgerna och hur de interagerar med varandra.

Jag är engagerad i flera kreativa medium, och har varit det under många år. Det första jag började med var att skriva och rita. Som sexåring började jag skriva sagor. Berättelser, om allt från möss som drömde om att bli riddare till rymdskepp som gled mellan stjärnorna, samlades i allt växande högar av A4-papper på mitt skrivbord och golv. Ibland när jag inte orkade skriva så agerade min pappa sekreterare, och skrev alltefter att jag dikterade.

Jag gjorde teckningar av specifika scener ifrån mina berättelser, och skrev berättelser om mina teckningar. Mina teckningar brukade också ofta vara berättelser i sig. Jag ritade lager på lager på samma teckning, för att visa hur tiden fortsatte att gå, hur landskapet förändrades och hur personerna rörde sig.

I högstadiet började jag spela och skriva musik. För ett och ett halvt år sedan gav jag måleri en seriös chans, och jag älskade det. De tusentals timmar jag spenderat med en penna, gitarr eller pensel i handen har resulterat i flera häftiga erfarenheter. Jag har fått vara med om att släppa låtar, hålla utställningar, uppträda och få beställningar. Det är fantastiskt spännande upplevelser som jag verkligen värderar, men det har aldrig varit den bakomliggande drivkraften.

Jag har, så länge som jag kan minnas, haft ett sug för att skapa. Ett behov av att få göra, att få hitta på och att få utforska. Jag behöver vara kreativ för att må bra.

Jag är väldigt glad över att det gick så bra idag. Jag kunde komma igång och känna mig nöjd över det jag gjort. Det är inte alltid som det går så lätt. Svårigheter med att komma igång och självkritiska tankar har en tendens att ställa till det för mig. Det blir ofta värre när jag är stressad och orolig.

Ibland så kan jag sitta i flera timmar och försöka börja. Det blir en ond spiral av självkritik, stress och oro. Negativa känslor och tankar gör mig oförmögen att göra det som förskingrar dem, och ju längre jag är i det limbot desto starkare blir dem. Ibland kan det ta veckor, om inte månader, av försöker efter försök att komma igång, utan att jag lyckas bryta igenom. Trots att jag håller på att drunka i idéer. Behovet av att skapa blir bara starkare och starkare. När jag väl kommer igång så känns det alldeles magiskt. Det känns som en träningsväska full med gjutjärn tas bort från mina axlar. Jag kan äntligen andas ordentligt.

Jag har väldigt svårt att begränsa mig, framförallt när jag målar eller skriver. Jag kan inte bara rita en teckning, det blir alltid, i mitt huvud, en beståndsdel i något mycket större. Varje skiss kan göras till en tavla, eller kanske en serietidning, eller inspirationen för en novell, eller en roman. Varför inte allt? Varje mening jag skriver, varje penseldrag, varje sång och varje skiss förbättrar mina färdigheter. Allt kan bli något större, så länge man vänder och vrider det tillräckligt.

Minsta lilla, om det får växa fritt, kan bli en del av något fjärran grandiost verk som kommer mörda detet och få överjaget att blomstra. Att inte tänka på de sättet är nästan lika svårt som att inte måla, skriva eller spela musik.

Jag är dragen till kreativa aktiviteter eftersom jag inte kan låta bli, jag känner mig ihålig utan det, och för att det fyller mig med en känsla av att vi kan, och kommer, göra något storslaget.

Träffar: 122

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *