En väldigt bra övning

Nu har det kommit till mitt sista inlägg här på Våga Prata. Jag måste säga att det har varit väldigt givande och även en stor utmaning för mig. Jag tycker det är väldigt jobbigt att prata om mina känslor men det har på något sätt blivit lättare att göra det i skriftlig form istället för i tal. När man skriver blir det mer som att man har en konversation med sig själv och ens tankar blir klarare. Även fast det antagligen är ett par stycken som kommer läsa det här så känns det ända skönare än att prata om samma saker med någon ansikte mot ansikte. Men jag hoppas att jag ska ha lättare för även det i framtiden och då tror jag att det här har varit en väldigt bra övning.

Prestationsångesten har även gjort detta till en stor utmaning. Många gånger har jag suttit mig ner för att skriva ett inlägg men inte kommit någonstans även fast jag känner att jag har saker att skriva om. Jag tänker att det jag skriver måste vara helt fantastisk, nästan som en roman som ska tryckas i miljoner upplagor. Därför har det varit väldigt skönt att försöka släppa dom tankarna och istället bara skriva det jag tänker på, från huvudet direkt ner på pappret (datorn egentligen men det låter ju inte lika fint). Det har även varit utmanande att skriva då jag även har känt att jag inte har något värt att skriva om ”varför skulle någon vilja läsa det jag skriver om?”. Jag har som sagt ingen diagnos och mår stundvis väldigt bra vilket jag är väldigt tacksam för. Det finns självklart många som har det mycket värre i sin vardag än vad jag har det och som kämpar något otroligt. Men samtidigt, om alla tänkte så skulle ingen våga prata om sin psykiska ohälsa.

Jag hoppas att ni som har läst har tyckt det i alla fall har varit lite intressant att läsa mina inlägg. Jag önskar lycka till till nästa bloggare och tack för mig!