Den ljuvliga återhämtningen

Det finns inget som är så skönt som att gått ner i varv efter en lång period av stress. När man har hittat den där perfekta balansen som gör att det blir så mycket behagligare att leva. Perioder där jag känner denna balans och harmoni brukar oftast det mesta lösa sig av sig självt. Detta är mitt sista inlägg och vad är då bättre att avsluta med än att skriva om återhämtning? För mig kan återhämtning vara svårt att fånga men när man väl har den är det som att dra en djup suck där allt som tidigare byggts upp försvinner med utandningen. Jag tror att det är den bästa känslan som går att få. Åtminstone har jag inte hittills kunnat hitta en känsla som matchar. Möjligen går det att jämföra med att ha nått ett mål men det målet betyder ingenting om jag förlorade min hälsa på vägen, så som jag ser det. Hälsan går före allt annat enligt mig och att må bra och känna att allt kommer att bli okej är ett tillstånd som knappt går att beskriva. Ljuvligt, är ordet jag kommer på.

När jag är inne i en period av överbelastning kan det kännas som att jag aldrig någonsin kommer att hitta balans igen. Jag försöker att hitta den igen men det är svårt att styra över. Ofta, när jag återhämtar mig, känns det som att någonting bara släpper. Att jag helt plötsligt bara känner hur allt kommer tillbaka och hur hela kroppen byter läge. Själv har jag ju hört hur viktigt det är med det grundläggande, så som kost, sömn och motion. Dock kan jag tycka att en ytterligare komponent är lika viktig – Att ha den rätta inställningen. Jag tränar mig själv på att andas och att släppa taget om sådant jag inte kan styra över och samtidigt inse vad som är viktigast att fokusera på. För mig är det lättast att fungera när jag får göra en sak i taget och att ta rikligt med pauser i mellan för att kunna fördela energin jämt. Detta är ofta nyckeln till mitt mående. Allt för ofta går tankarna över på sådant som ligger långt framför och det skapas då en extrem oro över detta.

På sätt och vis kan man faktiskt säga att jag når mitt mål i livet när jag återhämtat mig från en stressad och ångestfylld period. Jag vill må bra och detta är vad jag strävar efter i livet, inte rikedom, inte kändisskap. Bara att hitta en trivsam tillvaro som ger stabilitet är att ha fått en dröm att gå i uppfyllelse. Jag bestämde mig tidigt för att detta var vad mitt liv skulle gå ut på. Jag vill nå ett tillstånd av permanent återhämtning. Dock tror jag det är viktigt att inte låta det bli ett för stort prestationskrav heller, ordet balans ringer i öronen. Det svåra med att växla mellan olika skov är att det kommer och går som det vill och är mycket svårt att hantera. Det intressanta är att det verkar lösa sig för mig när jag inte anstränger tankeverksamheten på att jag måste må bra. Ofta kan jag märka hur stressen släpper om jag bara släpper kraven och låter allt flyta på.

Jag skulle säga att det hjälper att hålla rutiner kring det mest grundläggande med kost, sömn och motion. Detta hjälper mig mycket på traven men jag måste också låta mig själv bli bättre genom att inte låta tankarna och kraven styra för mycket. Detta måste regleras för att ge mig själv den återhämtningen jag behöver men detta är så klart lättare sagt än gjort. Jag tränar på detta och det är en del av min resa. Det går framåt, tror jag, men det är också svårt att veta då skoven kan komma ganska så oväntat. Jag har dock börjat bli bättre på att känna igen vilka faktorer som kan vara utlösande av stress och ångest. Alla går inte att undvika men det gäller ändå att se till att känna igen signalerna så att det går att förebygga. Hursomhelst tror jag fortfarande att det är bra att fortsätta och aldrig ge upp, för att må bra är alltid värt det i slutändan.  

//Erik Wåhlberg