Jag tog droger och drack så fort jag fick chansen, bara för att bedöva min ångest.

Jag är snart 18 och heter Frida jag har depression och haft tidigare missbruksproblem.

Jag var 13 år gammal första gången jag fick min första riktiga ångestattack, sedan dess har jag haft daglig ångest. Jag har haft psykologer hit o dit o varit inlagd på psykiatrin ett antal gånger, varit fastspänd i bältessäng och fått en massa preparat som jag varit tvungen att ta. Jag har ingen aning om varifrån min ångest kom ifrån men jag stod inte ut!

Skolan för mig gick bra tills jag började i årskurs 7 där betygen bara försvann, orken fanns inte kvar, jag orkade inte mer och jag fick aldrig den hjälpen jag behövde. 

Jag satt med ångest på varje lektion under alla dagar tills jag tillslut inte kunde gå på lektionerna och slutade gå till skolan helt.  Men jag fortsatte att kämpa och gick årskurs 8 två gånger, hoppade över halva 9:an och började tillslut på im i gymnasiet på westerlundska. 

Där det gick bra första veckorna men sen kom ångesten som en käftsmäll och denna gång blev det värre än någonsin. Mina såkallade kompisar vände mig ryggen för jag inte va i skolan men trots det har jag idag, sista året på im, lyckats hitta en riktigt bra vän som faktiskt stöttar mig och inte utnyttjar mig på något sätt.

”Han har valt missbruket före mig, alkohol och droger, och alltid ljugit för mig..”

Jag har varit mycket på bup på grund av min ångest men jag fick aldrig någon hjälp istället fick jag fick bara en massa nya mediciner hela tiden. Mamma har alltid stöttat mig, även min mormor, morfar, bror och min pojkvän som har funnits där det senaste 1,5 året. Min pappa har aldrig funnits där för mig. Han har valt missbruket före mig, alkohol och droger, och alltid ljugit för mig, vilket har legat bakom en del av min ångest och varit en av anledningarna bakom mina försök att dö och min självskada.

Det kändes som att de skolor jag har gått på och den jag idag går på aldrig försökt att hjälpa mig på något sätt. Det enda som fått mig att fortsätta gå till skolan är min vän, utan det hade jag gett upp för länge sen.

”Jag tog droger och drack så fort jag fick chansen, bara för att bedöva min ångest.”

Den värsta tiden i mitt liv var mellan november 2020 och februari 2021. Jag satt verkligen fast i de droger som jag även missbrukade. Jag tog droger och drack så fort jag fick chansen, bara för att bedöva min ångest. Det kändes som att det var det enda som hjälpte mig där och då. Jag kunde gå till skolan påverkad, jag visste inte hur jag skulle klara av människor och arbete på något annat sätt än med droger och alkohol.

Jag är snart 18 år och det har verkligen börjat bli bättre för mig. Min bror, som alltid funnits där för mig, och min pojkvän, har verkligen hjälpt och stöttat mig mycket genom allt.

”Jag och min pojkvän är nu förlovade och jag kan äntligen se en framtid framför mig.”

Det har nu gått över 8 månader utan att jag har skadat mig och jag har varit ren ifrån droger i över 2 månader. Jag och min pojkvän är nu förlovade och jag kan äntligen se en framtid framför mig. 

Ångesten är fortfarande där men jag kan hantera den på en annat sätt nu, när den kommer så brukar jag åka iväg med min pojkvän och hitta på saker. Jag klarar av att gå i skolan, utan att dricka eller ta droger, jag ligger inte längre bara hemma.

”Jag vet att det är skitsvårt att ta sig därifrån, men det går och jag tror på er!”

Till er som läser det här, och speciellt om du känner igen dig i det här, var snälla mot er själva. Om du är, eller om du känner någon som är fast i något som jag var fast i, vill jag bara säga: ge inte upp! Jag vet att det är skitsvårt att ta sig därifrån, men det går och jag tror på er!