”Lär känna dig själv och jämför dig inte med andra”

Lina Tsutsumi bor i Uppsala och har bipolär diagnos typ 1

Foto: Peter Anand Ullberg

Självmordstankar i tonåren
Egentligen började det när jag var liten. Jag uppfattades som väldigt känslig och blyg, och ibland tänker jag att de hade kunnat hjälpa mig tidigare, så jag inte hade behövt gå igenom allt som sen skedde. Jag tror det första som märktes var en svår separationsångest. Mina föräldrar hade problem med att lämna mig på dagis och jag hade svårt att vara ifrån dem. Min känslighet blev tydligare med åren: När andra barn skämtade om saker, så tog jag åt mig väldigt hårt. Sjukdomen började när jag var i yngre tonåren: mitt humör var svängigt och när jag var runt 13 pendlade jag mellan att må väldigt bra till att få depressioner med självmordstankar. Ibland satt jag framför tv:n hela dagen. Mina föräldrar tänkte att det kanske bara var tonårsbeteende och jag berättade inte om mina självmordstankar.

Bröt ut i samband med mobbning
I 15-årsåldern bröt det ut totalt i samband med att jag blev mobbad under ett år. Jag förändrades mycket det sista året i nian, då min mani kickade igång: Jag började klä mig utmanande och sminka mig mycket. Tjejerna i klassen gillade inte det, särskilt inte de populära, och jag blev ett lätt offer att ge sig på. Det var inte fysisk mobbing, utan mer subtilt, mest över internet. Mina föräldrar förstod inte varför jag kom hem och grät, och jag förstod inte riktigt heller. Jag blev utsatt då ingen såg: de kunde ta undan mig på rasterna och säga elaka saker till mig. Att de attackerade mig på Internet förstod jag först efteråt. I början kaxade jag tillbaka när de gick på mig, men det eskalerade bara. Till slut hotade de mig med att de skulle slå ner mig och mörda mig om jag kom till skolan. Jag berättade inte för någon om det, eftersom jag skämdes för att jag var utsatt.

Blev personlighetsförändrad
Hoten och otryggheten utlöste en längre manisk period. Det är så sorgligt att jag blev mobbad eftersom jag egentligen var sjuk. I min maniska fas blev jag väldigt personlighetsförändrad: Från att ha varit blyg och osäker blev jag stöddig och kunde säga vad som helst. Även utseendemässigt tog jag för mig och syntes och jag tror inte jag hade blivit mobbad om jag hade fått hjälp tidigare. Men det var ingen som förstod.

Kom in på behandlingshem
Min mani blev bara värre och värre och jag började säga konstiga saker och göra saker som inte var jag: rökte, drack och var ute på nätterna med fel människor. Ett tag gjorde jag konstprojekt mitt i natten. Mina föräldrar var väldigt oroliga, men de hade ingen kontroll över mig. Jag bara stack ut på kvällarna och hörde inte av mig. Naturligtvis blev jag helt slutkörd av detta och kunde till slut inte hålla ögonen öppna. Då kallade mamma in vår granne, som är socionom. Grannen sa åt oss att åka till Danderyds sjukhus och samma dag blev jag placerad på ett behandlingshem på Karolinska. Där fick jag stanna kvar en månad och de provade ut mediciner på mig. Det konstaterade att det var solklart att jag var bipolär. Jag fick litium som hjälpte på en gång och sedan dess äter jag det.

En lättnad att äntligen få vård
Mitt rum på behandlingshemmet var själlöst och sorgligt: inga handtag på fönstren eller någonting man skulle kunna skada sig på. Men jag hade i alla fall utsikt: motorvägen vid Karolinska, som jag satt och tittade på när jag inte kunde sova på nätterna. Och jag kunde ändå finna mig till ro där: en trygghet i att någon tog hand om min hypomani, som jag inte hade någon som helst kontroll över. Jag hade kämpat i flera år och inte förstått vad det var. Det var en stor lättnad att komma in på behandlingshemmet. Jag var så manisk när jag kom dit att jag inte riktigt förstod att det var där jag skulle komma ner i varv, utan tänkte mest på om jag skulle kunna lära känna nya spännande människor.

Fick skäll i skolan
Jag hade absolut inte klarat mig utan alla dessa fantastiska människor som jobbade på behandlingshemmet. De såg mig. När jag gick i skolan blev de arga för att jag betedde mig som jag gjorde: kom för sent och var utåtagerande. Jag fick bara skäll, för de förstod inte att jag var sjuk. Så det var så befriande att komma till behandlingshemmet, där personalen såg mig och förstod. Mina föräldrar fick ingen hjälp eller stöd heller, så det var skönt även för dem, när jag fick hjälp.

Tar så liten dos jag kan
Som tur var gick jag i skolan, utom sista halvåret i nian då jag lades in på behandlingshemmet. För mig var det som en räddning, och det var som om jag kom tillbaka till mig själv. Det hade varit så jobbigt att pendla i sinneslägen som jag gjort tidigare och det kändes så skönt att vara mer normal. Fast efter en tid kunde jag känna att jag blev lite avtrubbad, så nu vill jag vill hellre ha de episoderna, eftersom de är en del av mig. Jag försöker ta en så liten dos jag kan, eftersom det annars känns som att all kreativitet försvinner. Under några år slutade jag ta medicinen helt, men jag blev direkt utbränd: gjorde alldeles för många saker samtidigt så att jag till slut kollapsade.

Fysiska men efter maniska perioder
Åren efter behandlingshemmet har varit väldigt upp och ner. Jag har försökt hitta en stabil tillvaro, och det har med tiden blivit bättre. Jag har lärt känna mig själv bättre, känna in mina gränser och vad jag behöver. Idag upplever jag mig faktiskt som symtomfri, men mina tidigare maniska perioder har tyvärr bidragit till att jag fått fysiska problem med huden och kroppen. Jag kan bli lite hypomanisk och ibland känna lite ångest och depression, men idag kan jag hantera det.

En stabil relation med stor förståelse
Idag mår jag bra. Jag bor i Uppsala med min pojkvän sedan två år. Vi har varit ihop i sex år och förlovade oss i somras, så det känns stabilt. För tillfället är jag sjukskriven på deltid, men det börjar bli bättre nu, så att jag kan börja jobba igen. Min relation är jättebra: Han har egen erfarenhet av psykisk ohälsa och det finns en stor förståelse mellan oss. Det är aldrig något krångel mellan oss.

Jag accepterar och tillåter
Jag har två metoder som hjälper mig: att jag accepterar och tillåter. Vad jag menar med det är att om jag hamnar i en depression, så accepterar jag att jag har en depression just då. Jag kliver ur depressionen och får perspektiv på den, tillåter mig att vara lite nere några dagar och sen starta om igen. Det är samma sak med hypomanin. Jag tillåter mig att vara lite hyper ett par dagar, för att sen ta tag i mig själv och bryta det. Idag kan jag ändå ha lite kontroll när jag är hypoman. Förut hade jag inte det. Jag kan säga till mig själv att jag behöver tagga ner, men det är inte alltid det ger med sig. Då minskar jag på aktiviteterna jag har: jag ställer in saker jag bokat, försöker att bara vara hemma, sitta och pyssla, läsa en bok eller kolla på tv.

Tre råd till unga med psykisk ohälsa
Till alla unga därute som lider av psykisk ohälsa vill jag ge tre råd, som hjälpt mig mycket:

  1. Känslorna vara inte för evigt! Man tror när man är ung att ångesten eller depressionen kommer vara för evigt, men så är det inte. De jobbiga känslorna kommer att gå över, så ge inte upp!
  2. Jämför dig inte med andra! Idag ser vi sociala medier hur andra gör och att man ska göra allt som de gör och hinna med allt: plugga, resa, skaffa barn… Men jag säger: skit i det och gör det som passar dig! Många som drabbas av psykisk ohälsa kanske inte kan ta ett 9-5 jobb: det finns en väg för alla – inte bara en enda väg.
  3. Lär känna dig själv! Det som jag fått mest hjälp av är att lära känna mig själv: hur jag är som person, känna mina gränser, veta vad jag vill, vad jag tycker om. Det gör dig mer stabil och kan ta dig jättelångt.

Vill du också berätta? Mejla oss på info@hjarnkollstockholm.se och skriv VÅGA PRATA som rubrik.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta:
search previous next tag category expand menu location phone mail time cart zoom edit close